Den här rapporten presenterar erfarenheter av samverkan mellan skola och socialtjänst i arbetet runt problematisk skolfrånvaro och bygger på en studie som utförts inom ramen för ett utvecklingsprojekt i Orust kommun. Studien genomfördes i samverkan mellan kommunen och forskningsmiljön Barn och unga1 på Högskolan Väst.

Utvecklingsprojektet initierades våren 2021 efter att man uppmärksammat ett behov av att förstärka stödet till de av mellan- och högstadiets barn och unga som av olika anledning inte förmår fullfölja sin skolgång. Huvudsyftet med projektet var att förbättra elevernas möjligheter att nå godkända betyg genom att öka samverkan mellan sektorerna Lärande och Omsorg. Vidare syftade det till att skapa en modell/metod för arbetet med problematisk skolfrånvaro som skulle kunna permanentas.

Redan innan den tvååriga projekttiden var slut nåddes målet att permanenta arbetsmodellen i och med att kommunen 2022 beslutade om bildandet av SKIFO2 Orust, ett samverkansarbete mellan skolan och individ- och familjeomsorgen med elevens behov i fokus. Navet i SKIFO Orust är, precis som det var i utvecklingsprojektet, en barn- och ungdomssamordnare som har en operativ funktion och dels arbetar ”hands-on” inom befintliga strukturer, dels skapar och arbetar inom nya samarbetsstrukturer. Samordnarfunktionen utökades under våren 2023 med ytterligare en tjänst.

Studiens datamaterial är insamlat genom kvalitativa intervjuer med utvecklingsprojektets samordnare samt med tio professionella inom skola och socialtjänst, med syfte att:

1. följa det operativa arbetet med att utveckla och permanenta en arbetsmodell och utforska olika aspekter i processen

2. undersöka erfarenheter av samverkan runt problematisk skolfrånvaro bland personal såväl inom socialtjänsten som i skolans elevhälsoteam.

I denna rapport ingår, som en del av bakgrunden, bara en kortare sammanfattning av arbetet med modellen (1). Kort sagt skedde modellutvecklingen främst via skapandet av en arbetsgrupp med representanter från skola och socialtjänst som har en operativ funktion samt genom införandet av nya rutiner och blanketter som bland annat låter vårdnadshavare häva sekretessen mellan parterna. Vidare skedde utvecklingen genom samordnarens olika roller och funktioner, vilka har inkluderat att synliggöra problemen med problematisk frånvaro, presentera projektet inom kommunen, skapa en arena för operationellt samverkansarbete, leda det operativa samverkansarbetet i arbetsgruppen samt ha en samordnande funktion i det dagliga arbetet med familjer, skola och socialtjänst.

Rapportens fokus ligger på erfarenheterna av samverkan (2). Analysen är organiserad runt fyra huvudteman: Samverkan i skolvardagen – med eleven i fokus, Information och kommunikation, Kunskap om och förståelse för varandras uppdrag samt Vikten av att träffas och bygga relationer. Sammanfattningsvis visar resultatet på en rad faktorer som hindrar samverkan: brist på ”återkoppling” eller obalans i utbytet av information, olika synsätt på och bedömningar av ”problemet”, brist på förståelse för varandras uppdrag och ansvar, hög personalomsättning och därmed brist på kontinuitet i samverkansarbetet, maktobalans mellan de olika parterna, brist på regelbundna fysiska möten där parterna kan skapa personliga relationer samt brist på förtroende och tillit. Vidare framträder flera främjande faktorer: förståelse för varandras uppdrag och ansvar, regelbundna fysiska träffar med ”ansikte mot ansikte-dialog”, byggande av personliga relationer samt förtroende och tillit.