Bakgrund

För godtagbara kunskaper i årskurs tre uttrycks det i läroplanen att eleverna ska kunna ”skriva enkla texter med läslig handstil och med digitala verktyg” (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, 2022, s. 230). Genlott och Grönlund (2013, s. 99 – 101) genomförde en studie i att skriva sig till läsning (ASL) där digitalt skrivande var centralt. Undervisningen formades efter svenskans centrala innehåll och kunskapskrav i läroplanen för slutet av årskurs tre. Eleverna som deltog visade på framsteg och att arbetssättet var givandeför elevernas skrivutveckling. I en annan studie som utfördes av Longchamp (2005, s. 70) kringbokstavsigenkänning hos barn i förskolan visade på att de barn som arbetade med motoriskt skrivande hade en högre grad av igenkänning av bokstäver än de barn som arbetade med digitala verktyg. Olika studier visar på olika resultat beroende på hur skrivsätten arbetas med och vad för verktyg som använts. Därav uppkom ett intresse för att undersöka hur lärare ställer sig till olika skrivsätt i undervisningen och hur lärarens inställning till de olika skrivsätten är av betydelse.

Syfte

Syftet med studien var att undersöka lärares inställningar och attityder till arbetet med de digitala och motoriska skrivsätten i skolan. Anledningen till valet att studera skrivsätten ur ett lärarperspektiv var för att kunna få ta del av lärarnas inställningar och attityder för att sedan jämföra dessa med tidigare studier.

Metod

Studien är kvalitativ och för insamling av empiri gjordes lärarintervjuer. Anledningen till att en kvalitativ studie genomfördes var för att kunna intervjua lärare om deras inställningar till och ta del av deras attityder till det digitala och motoriska skrivandet. Urvalet av intervjuade lärare baserades på att de alla var aktiva i sin yrkesroll med behörighet att undervisa på lågstadiet.

Resultat

Studiens resultat visade på att de intervjuade lärarna såg både möjligheter och hinder till dels det motoriska skrivandet dels det digitala skrivandet. Lärarna gav uttryck för att lågstadiet bör vara den plats som eleverna får träna sin digitala kompetens men att det var av vikt att eleverna arbetade med det motoriska handskrivandet även om eleverna upplevde processen som mödosam och krävande. Det framgick att samtliga lärare inte upplevde att vare sig lärarutbildningen eller arbetsgivaren tillgodosett dem med kunskap om digital kompetens utan lärarnas självlärda kunskaper var de som eleverna fick ta del av i undervisningen.