I planprocessen arbetar kommuner med gestaltning. För att specificera och motivera utformningen av den byggda miljön kan kommunen välja att ta fram ett gestaltningsprogram i samband med att en detaljplan tas fram eller ändras. Detta kan ske i kommunens egen regi eller i samverkan med byggherre. Gestaltningsprogram har ingen juridisk verkan utan bör användas som ett vägledande dokument vid exempelvis bygglovsprövning. Gestaltning kan bridra till att kommuner uppnår de nationella målen för hållbart samhällsbyggande och propositionen Politik för gestaltad livsmiljö.

Det kan vara svårt för kommuner att förhålla sig till en detaljplan som är juridiskt bindande och ett gestaltningsprogram utan juridisk verkan, vilket kan skapa osäkerhet kring hur dokumenten kan användas tillsammans. Studien grundar sig därför på att utreda huruvida ett gestaltningsprogram bör göras juridiskt bindande eller inte samt vad ett mer juridiskt bindande gestaltningsprogram skulle ha för inverkan på social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. För att undersöka hur kommuner arbetar med gestaltning i praktiken och hur de ser på gestaltningsprogrammets eventuella juridiska verkan användes Lilla Edets kommun som ett exempel i studien. 

Studiens resultat presenterar hur kommunen förhåller sig till styrande dokument, lagar och riktlinjer. Det framgår att det inte är juridiskt korrekt att koppla samman gestaltningsprogram med en detaljplan. Idag behöver gestaltning beskrivas direkt i planbestämmelserna för att bli juridiskt bindande. Vidare presenteras att gestaltning har stor inverkan på hållbarhetsdimensionerna på lång och kort sikt. Studiens resultat tyder på att ett juridiskt bindande gestaltningsprogram kan främja en god gestaltning, vilket skulle resultera i en god balans mellan social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.

In the planning process, municipalities work with spatial design. In order to specify and justify the design of the built environment, the municipality can choose to create an spatial design program in connection with a detailed development plan. Spatial design programs have no legal effect, but should be used as a guiding document when, for example, building permit approval are carried out. This can be done by the municipality itself or in collaboration with a developer. Through spatial design, municipalities can achieve the national goals for sustainable community building and the proposition Politik för gestaltad livsmiljö.

It can be difficult for municipalities to comply to a detailed development plan that is legally binding and using a spatial design program without legal effect can create uncertainty about how the documents can be used together. This study is based on investigating whether a spatial design program should be made more legally binding or not and what impact a more legally binding spatial design program would have on social, economic and ecological sustainability. In order to examine how municipalities work with design in practice and how they view the possible legal effects of the spatial design program, the municipality of Lilla Edet was used in the study.

The results of the study present how the municipality relates to governing documents, laws and guidelines. It appears that it is not legally correct to link design programs with a detailed plan. Today, design needs to be described directly in the planning regulations to become legally binding. Furthermore, it is presented that spatial design has a great impact on the sustainability dimensions in the long and short term. Making spatial design programs legally binding could help to ensure good spatial design, which means a good balance between social, ecological and economic sustainability.