Forskning visar att lärandet sker genom social interaktion. I matematikundervisningen är de utforskande matematiska samtalen en social lärandegemenskap där elever delar med sig av sina tankar och idéer om matematik. Enligt kursplanen för matematik ska läraren möjliggöra för samtal och ge eleverna tid att föra och följa matematiska resonemang, trots det används den mesta tiden under matematiklektionerna till enskild räkning i läroböckerna och inte till samtal.

Syftet med studien är att undersöka hur interaktionen mellan eleverna och läraren ser ut i matematikundervisningen. Vi tittar närmare på hur det matematiska samtalet möjliggörs i klassrummet och undervisningen samt hur lärare och elever uppfattar och tänker kring att samtala om matematik.   

Studien är utförd på två skolor i Västsverige, samtliga elever går i årskurs fyra och lärarna är elevernas klasslärare eller ämneslärare. För att samla in studiens empiri gjordes både intervjuer med lärare och gruppintervjuer med elever samt observationer av undervisning. All data har ljudinspelats och observationerna har kompletterats med videoupptagning för att få med gester och samtal under lektionerna.

Resultatet visar att de matematiska samtalen inte når en utforskande nivå. Undervisningen följer det traditionella interaktionsmönstret där läraren är frågeställare och elevernas svar är riktat mot läraren. Frågorna som ställs i klassrummet är oftast av faktaåtergivande karaktär i sluten form där eleverna besvarar dem kortfattat eller med ett ja eller nej. Elever väljer i stor utsträckning att inte vara delaktiga i det matematiska samtalet i klassrummet på grund av att de är osäkra eller vill inte riskera att bli utskrattade vid felsvar. Flertalet av informanterna säger sig också behöva tydligare genomgångar så att de förstår vad undervisningen handlar om. Studien visar på komplexiteten man som lärare ställs inför när man försöker förmedla undervisningens mål då eleverna bland annat uppger att de inte ser nyttan i att samtala om matematik.