Bakgrund: Substansbrukssyndrom och samtidigt psykiatriskt tillstånd är en vanlig samsjuklighet som cirka en kvarts miljon människor i Sverige har. Samsjuklighet är ett komplicerat tillstånd som innebär att de båda tillstånden påverkar och förvärrar varandra. Personer som har samsjuklighet löper dessutom en högre risk för försämrad livskvalitet och tidigare död än de som inte har en samsjuklighet. Denna grupp av människor behöver behandlas samordnat av socialtjänst och hälso- och sjukvården. Enligt utredningar finns det brister i samverkan mellan de verksamheter som behandlar personer med samsjuklighet.

Syfte: Syftet med studien var att identifiera och syntetisera psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med samsjuklighet av substansbrukssyndrom och psykiatriskt tillstånd. 

Metod: En meta-etnografisk metod användes vid studien. Sökning av artiklar utfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsychInfo och resulterade i elva artiklar.

Resultat: I resultatet framkom följande tre huvudteman: Strävan efter att skapa ett vårdande möte, Utmaningar i vårdandet och Hinder i vårdandet, samt tillhörande sex subteman: Skapa tillit och motivation, Hoppets betydelse för att skapa förändring, Stigmatisering påverkar vårdandet, Brister påverkar vårdandet, Bristande kunskap samt Bristande samverkan. Utifrån huvudteman och subteman skapades en syntes: Att vårda i motstånd

Slutsats: Att vårda i motstånd är en erfarenhet som många psykiatrisjuksköterskor möter i sitt arbete med personer med samsjuklighet. Psykiatrisjuksköterskorna erfar att det finns kompetensbrist samt tidsbrist när det gäller vården av samsjuklighet. Trots det visade resultatet att psykiatrisjuksköterskornas erfar att de faktorer som bidrog positivt till vården av personer med samsjuklighet var att de kunde arbeta med sig själva genom att utveckla sitt förhållningssätt och värderingar gentemot personer med samsjuklighet. 

Background: Substance use disorder and at the same time psychiatric condition is a common co-morbidity that about a quarter million people in Sweden have. Co-morbidity is a complex condition in which the two conditions affect and aggravate each other. People with co-morbidity have a higher risk of lowered quality of life and premature death than people without comorbidity. This group of people needs to be treated by coordinated care from both social services and healthcare. According to investigations, there are shortcomings in the collaboration between services that treat people with co-morbidity.

Aim: The aim of this study was to identify and synthesize psychiatric nurses’ experiences of caring for people with co-morbidity of substance use disorder and psychiatric condition.

Method: Meta-ethnographic method was used in the study. The article search was conducted in the databases CINAHL, PubMed and PsychInfo and resulted in eleven articles.

Result: Three main themes emerged; Striving to create a caring encounter, Challenges in caring and Obstacles in caregiving. These three main themes come with six sub themes; Create trust and motivation, The meaning of hope in creating change, Stigma affects care, Deficiencies that affect care, Lack of knowledge and Lack of collaboration. Based on these main themes and subthemes, a synthesis was created: Nursing in resistance.

Conclusion: Nursing in resistance is an experience that many psychiatric nurses encounter in their work with people with co-morbidities. The psychiatric nurse experienced that there is a lack of competence and time when it comes to the care of people with co-morbidities. Nevertheless, the result showed that the psychiatric nurses experienced that the factors that contributed positively to the care of people with comorbidities were that they could work on themselves by developing their attitudes and values towards people with co-morbidities.