Bakgrund: I dagens samhälle far många barn illa. Förskolan är en plats där flertal barn spenderar en stor del av sin vardag, därav är det viktigt att förskollärare har redskap för att kunna agera. I förskolans läroplan, barnkonventionen och socialtjänstlagen uttrycks barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. Alla som verkar inom förskolan har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Däremot visar forskning att förskollärare har bristfällig kunskap kring att identifiera barn som far illa samt att göra orosanmälningar. 

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur rektorer beskriver förskollärares förutsättningar i arbetet med barn som far illa. 

Metod: Denna studie har utgått från en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna i studien är utförda med åtta rektorer verksamma i förskolan, i fem olika kommuner. 

Resultat: Rektorerna anser att förskollärare ges möjlighet till kompetensutveckling dock framkommer det skillnader i vilken omfattning, i vilken form och i vilka områden det ges. Vidare visar resultatet att förskollärare har tillräckligt med kunskap kring att identifiera barn som far illa samt att göra orosanmälningar enligt rektorer. Däremot belyser rektorerna vissa svårigheter kring att identifiera barn. Relationer till vårdnadshavare ses som en viktig del i processen kring barn som far illa samt vikten av att ta rätt väg i processen för att se till barnets bästa. Vem som tar svåra samtal med vårdnadshavare och vem som utför en orosanmälan skiljer sig åt mellan de olika verksamheterna. Rektorerna belyser att de stöttar förskollärare och att de även kan få stöttning från annat håll. Slutligen visar dock resultatet att förskollärare ej får någon utbildning i hur en orosanmälan ska göras och hur de ska förhålla sig till vårdnadshavare.