Bakgrund 

Social samhörighet är viktigt för oss alla, oavsett ålder. Dock kan bristen av social samhörighet under skolåren påverka hur vi utvecklas som individer samt vår sociala utveckling. Brist på sociala relationer med andra kan påverka vår sociala utveckling samt vår självkänsla och självförtroende negativt och leda till ofrivillig ensamhet och utanförskap (Thornberg, 2020, s. 149). Då fritidshemmet är en stor verksamhet med möjligheter för social utveckling samt social samhörighet för barn vill vi därför undersöka den sociala samhörighetens betydelse för fritidshemmet ur ett fritidslärarperspektiv. 

Syfte

Syftet med studien var att undersöka hur fritidslärare arbetar med social samhörighet på fritidshem samt hur de beskriver att de underlättar och främjar gemenskap. Följande frågeställningar kommer att användas: 

- Hur definierar fritidslärare social samhörighet och gemenskap?

- Hur arbetar fritidslärare med att skapa social samhörighet och gemenskap inom fritidshemmet?

- Vilka utmaningar ser fritidslärarna med att elever hamnar i utanförskap? 

Metod

För att få svar på våra frågor har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer där intervjufrågor förberetts samtidigt som det gavs utrymme för följdfrågor under intervjuernas gång. Intervjuerna har sedan transkriberats med deltagarnas exakta ord. Därefter har transkriberingarna analyserats genom en tematisk analys med vår teoretiska utgångspunkt om praktikgemenskaper och frågeställningar i åtanke där vi funnit mönster via kodning i intervjuerna. Detta har bidragit till att olika teman tagits fram som presenterar studiens resultat kopplat till praktikgemenskaper. 

Resultat 

Det sammanställda resultatet visade att flera fritidslärare beskrev social samhörighet och gemenskaper på fritidshemmet som avgörande för verksamheten och för elevernas trivsel och utveckling. Samtidigt kunde fritidslärarna beskriva utmaningar med att få alla elever att känna sig som en del av gruppen och gemenskapen då det finns elever med speciella behov. Många av dessa elever har svårt att skapa och behålla sociala relationer och även kamratrelationer. Att ha kamrater var enligt resultatet en grundpelare för att eleverna ska vilja vara på fritids. 

Slutsats

Slutsatsen visar att sociala relationer är viktigt för elevernas sociala utveckling, inte bara under skolåren utan även för deras framtid då samhället ställer krav på sociala förmågor för att fungera som goda medborgare. Gemensamma aktiviteter bidrar till ett socialt lärande där fritidslärare kan anpassa aktiviteterna utifrån elevernas behov, samt skapa aktiviteter utifrån deras intressen. Det sociala lärandet bidrar till utveckling av samarbete, utbyte av idéer och att lära av och med varandra. Elevernas identitetsskapande är i behov av social samhörighet samt tillhörighet då det bidrar till bättre självbild och självförtroende samt att de får dem att känna sig som en del av något. Brist på tillhörighet skapar utrymme för utanförskap och ensamhet som kan leda till att elever hamnar utanför gruppen och tappar social utveckling. Som blivande fritidslärare har vi förstått att det är av största vikt att elever känner att de är trygga och har tillhörighet till gruppen samtidigt som gemensamma aktiviteter blandat med elevernas delaktighet och intressen fokuseras på.