Bakgrund: Under reformationen i Sveriges historia infördes kravet på att kunna läsa, med betoning på läsandets vikt för att få kontakt med Gud. Det resulterade i att majoriteten av Sveriges befolkning var läskunniga redan på 1600-talet. År 1842 infördes folkskolan och olika läsinlärningsmetoder användes för att eleverna skulle läsa sig bokstäver, ljud och språkliga enheter. Läroplanerna har sedan dess förändrats och anpassats till samhällets förändringar vilket lett till den läroplan vi har idag. Idag har Sverige även PISA undersökningarna att utgå ifrån för att ständigt förbättra hur skolsystemet fungerar och därmed få elever att lyckas bättre i skolan. Forskning visar att vi läser allt mindre för barn idag och att läsförmågan därför har sjunkit hos barn och ungdomar trots att högläsningen betraktas som en högeffektiv strategi för att främja en rad läsförmågor. 

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs F-3 använder högläsningen som ett pedagogiskt verktyg för att främja elevers läs- och språkutveckling. 

Metod: För att besvara forskningsfrågorna använde vi oss av en kvalitativ metod och genomförde semistrukturerade intervjuer med fem lärare som jobbar inom årskurserna F-3. Materialet spelades in och transkriberades för att sedan kunna göra en tematisk analys. 

Resultat: I studiens resultat framkom det att lärare använder högläsningen för att det på något sätt hjälper undervisningen eller utvecklar någon typ av färdighet hos eleverna och lärarna uppgav även att de använder olika strategier för att engagera eleverna och för att hjälpa dem att förstå texterna. Oftast väljer även lärarna böcker utifrån elevernas intressen och förmågor och trots lärarnas olika långa erfarenheter inom läraryrket så kunde man inte se någon tydlig skillnad mellan de intervjuade lärarnas svar.