Syftet med studien var att undersöka hur personal på särskilt boende arbetade med gemenskap. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer med personal såväl som brukare. 6 personer intervjuades, 3 personal och 3 äldre. Studien analyserades genom en tematisk analys. Begreppen gemenskap, ensamhet, ålderism och teorin gerotranscendence användes för att förstå, tolka och analysera resultatet av materialet. Resultaten i studien visade på att äldre på boendet främst sökte sig till gemenskapen med anhöriga vid inflytt till det särskilda boendet, men att de också skapade en ny form av gemenskap med personalen. Däremot visade resultaten att äldre hade svårare att skapa gemenskap sinsemellan på grund av svårigheter i kommunikationen. Det framkom dessutom att det fanns en skillnad mellan personalens och de äldres uppfattning av vad gemenskap innebar. Avslutningsvis valde vi att diskutera resultaten samt redovisa tankegångarna som utvecklades under studiens gång. Vidare redovisades också hur förförståelsen kring ämnet påverkades. Under diskussionen redogjordes för vad som hade varit intressant inom framtida forskning