Forskning visar att förskollärare uttrycker en osäkerhet kring bemötandet till barn som är i behov av särskilt stöd i förskolan. Det förekommer en begränsning inom fältet för befintlig forskning då den riktar sig mot faktorer bakom ett generellt förhållningssätt till alla barn, snarare än faktorer bakom ett förhållningssätt till barn som är i behov av särskilt stöd. Därför vill vi i vår studie belysa dessa faktorer ytterligare, och därmed undersöka vilka faktorer som påverkar förskollärares förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd.

Vår studie grundar sig på en kvalitativ forskningsmetod där empirin har samlats in genom sju semistrukturerade intervjuer med utbildade förskollärare.

Som grund för analysmetod har vi använt oss av tematisk analys, som i sin tur har resulterat i fyra olika teman; förskollärares förhållningssätt, inkludering och exkludering, likvärdighet i barngruppen samt specialpedagogens roll. Resultatet har analyserats med hjälp av Nilholms (2020) specialpedagogiska perspektiv; det kompensatoriska perspektivet, det kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet. Som analysverktyg har vi även använt oss av studiens tre centrala begrepp; inkludering, inflytande och likvärdighet.

Studiens resultat visar att faktorer som förskollärares kunskap och utbildning, yttre förhållanden som miljöanpassning samt specialpedagogens stöd och vilka strukturella resurser som erbjuds påverkar hur förskollärare förhåller sig till barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Resultatet visar även att det skiljer sig i förskollärares förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd, beroende på hur förskollärare arbetar med och resonerar kring likvärdighet, inkludering och inflytande i förskolan.