Syftet med studien är att öka kunskapen om hur samordnade insatser för barn med psykisk ohälsa kan utvecklas genom samverkan mellan skola och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) samt hur det påverkar barnets välbefinnande. Fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med professioner inom skolans elevhälsoteam som arbetar med psykisk ohälsa och deltar i samverkansmöten med barn- och ungdomspsykiatrin. Informanterna är kuratorer och socialpedagoger som arbetar på grundskolor i olika delar av Sverige. Intervjuerna genomfördes genom Microsoft Teams och transkriberades för att sedan tematiskt analyseras. Tre teman framträdde: Psykisk ohälsa i skolan, Resursbrist i samverkan och Delad kunskap och ett helhetsperspektiv. Studien antog ett utvecklingsekologiskt perspektiv vid redovisningen av resultatet samt diskussionen.

Studiens resultat visade hur bristande samverkan mellan skolor och barn- och ungdomspsykiatrin kan få svåra konsekvenser för barnets psykiska hälsa. Vidare påvisade resultatet att skolan upplever en resursbrist på barn- och ungdomspsykiatrin vilket försvårade samverkan mellan verksamheterna. Resursbristen lämnar även skolan att ensam hantera barnets psykiska hälsoproblematik vilket blir problematiskt då skolpersonal upplevs både ha bristande kompetens i att identifiera och arbeta med psykisk ohälsa samt ha bristande resurser och restriktiva riktlinjer för att hantera problematiken ensam. Resultatet påvisade även vikten av en delad kunskapsbas mellan verksamheter för att öka effektiviteten av samarbetet samt vikten av ett holistiskt perspektiv på barnet problematik för att utforma gynnsamma insatser. Dessutom diskuteras betydelsen av att socialt- och socialpedagogiskt arbete borde finnas i skolan för att fånga upp problemområdet och vara en del i helhetsarbetet.