Problematisk skolfrånvaro är ett växande problem i dagens samhälle. Problematiken är ofta multifaktoriell och skolan kan sällan ensam komma till rätta med problemet. Samverkan är därför centralt för att lyckas stötta varje elev till återintegrering. Syftet med studien var att undersöka skolkuratorers erfarenheter av samverkansarbetet kring problematisk skolfrånvaro. Studiens frågeställningar var; Vilka erfarenheter har skolkuratorer av samverkan kring problematisk skolfrånvaro? Hur beskriver skolkuratorer attityders betydelse församverkansarbetet kring barn och unga i problematisk skolfrånvaro? Vilka möjligheter och begränsningar/utmaningar ser skolkuratorer vid samverkansarbetet kring barn och unga i problematisk skolfrånvaro? Studien utgick från en kvalitativ ansats och genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fem skolkuratorer. De transkriberade intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys. Analysen genomfördes med hjälp av Danermarksoch Germundssons (2007, 2013) teori om samverkan med utgångspunkt i ROSmodellen och Huxham och Vangens (2003, 2004) teori om samverkansfördelar. Resultatet visar att vårdnadshavare är nyckelpersoner i samverkansarbetet kring problematisk skolfrånvaro. Hämmande faktorer för samverkan beskrivs som brist på samsyn och avsaknad av rutiner och struktur för det gemensamma arbetet. Främjande faktorer för samverkan som lyfts är personlig kännedom samt kunskapoch förståelse för samverkansparters skilda förutsättningar. 

Nyckelord: Samverkan, problematisk skolfrånvaro, barn och unga, skolkurator, möjligheter, hinder