Bakgrund: En patient som till följd av en allvarlig psykisk störning riskerar att skada sig själv eller andra, kan läggas in för psykiatrisk tvångsvård. När patienten är inlagd kan läkare besluta om att vårdpersonal får använda tvångsåtgärder som exempelvis fastspänning eller avskiljning. Tidigare forskning visar att patienter upplever tvångsåtgärder som negativt då det kan resultera i att patientens autonomi inskränks. Tvångsåtgärder riskerar även att påverka vårdrelationen negativt. 

Syfte: Att undersöka vårdpersonalens upplevelser av att utföra tvångsåtgärder inom psykiatrisk tvångsvård. 

Metod: En litteraturstudie genomfördes där åtta vetenskapliga artiklar har undersökts med hjälp av allmän analysmetod. Artiklarna var av både kvantitativ och kvalitativ ansats och har inhämtats genom systematiska sökningar i databaserna Cinahl, MEDLINE, APA PsycInfo och APA PsycArticles. 

Resultat: Det framkom att vårdpersonalen har övervägande negativa upplevelser av att utföra tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården. Resultatet är presenterat i två teman: Vårdpersonalens negativa upplevelser och Vårdpersonalens upplevelse av etisk konflikt och sex subteman: Negativa känslor i samband med tvångsåtgärder, Behovet av debriefing efter tvångsåtgärder, Tvångsåtgärdernas negativa påverkan på vårdrelationen, Tvångsåtgärder som ett nödvändigt ont, Tar ifrån patienten autonomin och Behovet av att rättfärdiga sina handlingar. 

Konklusion: Vårdpersonalen är överens om att patienter påverkas negativt av tvångsåtgärder på så sätt att de förlorar sin autonomi och värdighet. Vårdpersonalen drabbas även själva negativt av att utföra tvångsåtgärder med de anser tvångsåtgärder vara ett nödvändigt ont för att upprätthålla säkerheten. Vårdpersonalen belyser behovet av debriefing för att hantera det känslomässiga obehag som tvångsåtgärder medför men även för att upprätthålla vårdrelationen. Det framkom dock att sådan debriefing inte alltid sker rutinmässigt.