Bakgrund: Onsdag kväll strax före sju av Mats Berggren från 2014 och Yani av Nora Khalil från 2022 är två ungdomsromaner som båda gestaltar ungdomar i svensk förort. Båda romanerna förhåller sig till medias och litteraturens skildringar av förorten men intar olika positioner.

Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka hur två romaner som skildrar förortsungdomen, Onsdag kväll strax före sju av Mats Berggren (2014) och Yani av Nora Khalil (2022), förhåller sig till det senaste decenniets diskurs om förorten. I studien undersöks om det finns det någon skillnad med tanke på att det gått åtta år mellan båda romanerna och att röster inifrån förorten har börjat göra sig hörda.

Metod: Metoden är en narratologisk och diskursiv litteraturanalys som analyserar romanerna genom Saids postkoloniala teori och romanpersonernas gestaltningar.

Resultat: Båda romanerna förhåller sig till diskursen om förorten utifrån de teman som kan kopplas till diskursen om förorten som annorlunda och förortsinvånarna som den Andre: våld, kriminalitet, droger, fattigdom, trångboddhet, utanförskap, religion och kultur. De intar dock olika förhållningssätt: Onsdag kväll strax före sjureproducerar bilden av förortsungdomen som den farliga, fördärvade, irrationella och barnsliga men samtidigt spännande och exotiska Andre. Förorten porträtteras i likhet med Orienten och förortens problem beror på invånarna själva och deras oförmåga till förändring. Yani bryter mot denna stereotypa bild av förortsungdomen och en delvis en ny diskurs växer fram där ungdomarna framställs som normala och vanliga. Förortens problem är inte skapade utifrån invånarnas egna underlägsenhet utan beror på diskriminerande strukturer i det svenska samhället.