Bakgrund: Inom svenska som andraspråk förefaller det sig som att lärares kompetens inom uttalsundervisning har luckor. Lärare tycks inte alltid veta hur de bäst kan prioritera och individanpassa uttalsundervisningen. Skribenterna till denna studie ämnar därför undersöka vad forskning och några aktiva lärare anser om den utbildning de fått, tycker de som vi eller känner de sig säkra på sin egen kompetens. Vidare är syftet med uppsatsen att redogöra för på hur en SVA lärare kan arbeta målmedvetet med uttal med sina elever.

Syfte: Syftet med denna studie är att ta reda på vad sex lärare själva anser om den utbildning de fått, samt att beskriva hur de som bedriver sin uttalsundervisning. Fonetik och uttalsundervisning är i fokus för denna uppsats.

Metod: Till genomförandet av detta examensarbete nyttjades en kvalitativ forskningsmetod genom sex intervjuer med SVA-lärare på högstadienivå. Intervjuerna utfördes genom fysiska möten samt digitalt via Zoom. Studien har sin teoretiska grund i pragmatismen.

Resultat: Fem av sex intervjupersoner anser att de har fått för lite kunskap från högskoleutbildningen. De lärare som intervjuades bekräftade forskares uppfattningar inom lärares egenupplevda kompetensbrist inom uttal. De intervjuade lärarna använder Corrective Feedback. Intervjupersonerna uppvisar en variation av de återkopplingsverktyg som Corrective Feedback innefattar, vilket uppmuntras i den forskning vi funnit. Variationen ökar chansen att eleven drar lärdom av reparationerna. Ett konkret verktyg som nämns är speglar, vilka nyttjas för att eleverna ska se sin egen mun när de tränar uttal. Flera uppger att de undervisar om uttali helklass, bland annat för att ingen elev ska känna sig utpekad