Background: One of the most common symptoms patients experience at the end-of-life is pain. Patients with dementia experience pain the same way everybody else but are at risk of receiving inadequate pain relief due to nurses' inability to communicate with the patient. Nurses are responsible for the necessary care and pain assessment for patients with dementia in the end-of-life. The usage of pain assessment instruments is a support for nurses to correctly identify pain and give the patient with dementia relief and quality in the end-of-life.

Aim: The aim was to investigate nurses' experience of pain assessment for patients with dementia at the end-of-life.

Method: A literature review containing six articles with a qualitative approach, from 2013 to 2022, were included in the study.

Results: The analysis resulted in the following themes and subthemes: Prerequisites for pain assessment with the subthemes Well functioning team collaboration, Available instruments for pain assessment, Important with a long-term care relationship and Practical exercises create security. Obstacles to pain assessment with the subthemes: Feeling of insecurity, Lack of communication with patients, Shortcomings in organization and cooperation and Attitudes towards assessment instruments.

Conclusion: Nurses that used assessment instruments and had long-term relationship with the patients and their relatives, experienced more knowledge of pain manifestations which led to better chance of relieving pain and bringing quality of life for patients with dementia in the end-of- life.

Populärvetenskaplig sammanfattning

En person som har drabbats av demenssjukdom och befinner sig vid livets slut upplever ofta smärta. Sjuksköterskor upplever att det är svårt att göra smärtbedömningar på patienter med demens, då kommunikationen sinsemellan ofta är obefintlig. I sjuksköterskors ansvarsområde tillhör det vid livets slut att motverka smärta och lindra lidande för alla patienter oavsett sjukdom. Demenssjukdom innebär ofta svårigheter att kommunicera vilket påverkar sjuksköterskors möjligheter att erbjuda korrekta bedömningar och smärtlindring. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av smärtbedömning för patienter med demens vid livets slutskede.

Resultatet baserades på sex studier som analyserades, vilket resulterade i två huvudteman och åtta underteman. I resultatet framkom olika faktorer som påverkar smärtbedömningen, vilka delades upp i positiva och negativa aspekter. De positiva faktorerna i resultatet visade att om sjuksköterskor har en långvarig relation till sina patienter kande utföra smärtbedömningar på ett bättre sätt. Att ha närstående till hjälp skapade fler möjligheter att kunna kommunicera och förstå patienter med demens. Sjuksköterskor som kände sig trygga med bedömningsinstrument kunde utföra bättre bedömningar vilket ledde till att patienterna upplevde bättre smärtlindring. Resultatets negativa aspekter var den osäkerhet somsjuksköterskor kunde ha inför att göra smärtbedömningar, samt orsaker som kunskapsbrist om bedömningsinstrument, kommunikationssvårigheter med patienter och medarbetare och upplevd tidsbrist. Det visade sig att bedömningsinstrument kunde upplevas som krångliga, tidskrävande och onödiga. Sjuksköterskorna kunde ifrågasätta ifall bedömningsinstrument verkligen tillförde något i arbetet med patienter med demenssjukdom och upplevde att de istället kunde bedöma smärta med hjälp av deras erfarenhet. Resultatet visar att smärtbedömningar gjorda av sjuksköterskor som har en helhetssyn av patienterna, där smärtbedömningen grundar sig på långvarig relation och bedömningsinstrument, har de bästa förutsättningarna till att lindra patienternas lidande.