Background: Intimate partner violence is a serious societal and public health problem. The violence can affect anyone regardless of gender. However, women are to a greater extent exposed to repeated and more severe violence. Women exposed to intimate partner violence often seeks care for diffuse symptoms, but rarely for the violence itself. Thus, the nurse has a crucial role in identifying these women and providing the care they need.

Aim: The aim of this study was to elucidate the nurses’ experiences of encountering women exposed to intimate partner violence.

Method: A literature study based on a qualitative method where eleven articles were analysed with Friberg's five-step model.

Results: The results were presented in two categories which were barriers, and strategies. These had three subcategories each. The results showed that nurses experience a few barriers that hinders them from identifying and caring for women exposed to intimate partner violence. It also showed that nurses had strategies for identifying these women and caring for them.

Conclusion: Identifying and caring for women exposed to intimate partner violence is a complex situation. Nurses need more and continuous education on intimate partner violence to maintain their knowledge and readiness to act. Furthermore, the nurse needs to have a person-centred approach and help women build trust to create an opportunity for them to disclose the violence. Using guidelines is a helpful tool that the nurse can use when encountering women potentially exposed to domestic violence. 

Populärvetenskaplig sammanfattning

Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation. Resultatet visade att sjuksköterskor upplever organisatoriska hinder, utmaningar i mötet med kvinnorna och känslor av otillräcklighet. Dessa barriärer påverkade om och hur sjuksköterskan uppmärksammar kvinnor utsatta för våld i nära relation. Resultatet visade även att sjuksköterskorna har strategier för att identifiera och vårda drabbade kvinnor. Att skapa förtroende, vara vaksam på tecken på våld och använda gemensamma riktlinjer var strategier sjuksköterskorna använde sig av i mötet för att identifiera och vårda våldsutsatta kvinnor. Slutsatsen är att våld i nära relation är ett komplext ämne som kan vara svårt att hantera, vilket påverkar den omvårdnad och stöttning sjuksköterskan erbjuder våldsutsatta kvinnor. Våld i nära relation är ett allvarligt problem globalt och även i Sverige, där 1 av 4 svenska kvinnor drabbas under sin livstid. Det är ett dolt problem i samhället eftersom våldet i stor utsträckning sker bakom stängda dörrar. Våld i nära relation kan uttryckas på flera olika sätt genom exempelvis fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, sexuellt, digitalt och materiellt våld.

Våldet kvinnor får utstå genererar ett stort lidande och är en bidragande orsak till att de ofta söker vård. Oftast uppsöker de inte vård för våldet i huvudsak utan för diffusa symptom som depression, ångest, kronisk smärta, sömnsvårigheter och suicidala beteenden. Sjuksköterskan har en nyckelroll eftersom denne ofta är den första att möta kvinnan när hon söker vård. Sjuksköterskans kärnkompetenser är bland annat personcentrerad vård, teamsamverkan, samt erbjuda säker vård och informatik vilka alla är relevanta i situationer med våldsutsatta kvinnor. Vidare ska sjuksköterskan lindra lidande och ha en helhetssyn på kvinnor de vårdar. Studiens teoretiska utgångspunkter är därför människa och lidande, eftersom de är relevanta för sjuksköterskeprofessionen. Studien är en kvalitativ litteraturbaserad studie baserad på elva kvalitativa artiklar. En femstegsmodell användes för att analysera artiklarna och arbeta fram material till en ny helhet som ligger till grund för resultatet. Det mynnade ut i två kategorier vilka var barriärer och strategier som har tre subkategorier vardera. Studiens diskussion lyfte fram barriärer och strategier vilka diskuterades gentemot annan forskning, studiens bakgrund, samt begreppen människa och lidande. Diskussionen berör även uppmärksammade förbättringsfaktorer. Förbättringarna som diskuterades kan bidra till att öka identifieringen av våldsutsatta kvinnor, samt skapa bättre förutsättningar för att ge dem den omvårdnad de behöver.