Syfte: Syftet är att undersöka kvinnors upplevelser av sin skolgång, mer specifikt kvinnor som fått ADHD-diagnos senare i livet.

Teori: Studien utgår ifrån en kvalitativ och induktiv ansats med KASAM som teoretisk referensram.

Metod: Genomförande av studien skedde utifrån semistrukturerade intervjuer med åtta kvinnor i åldern 22-56 år diagnostiserade med ADHD mellan 18-54 års ålder. Intervjuerna, som spelades in och sedan transkriberades, varade mellan 45 till 60 minuter.

Resultat: Resultatet visar att det för respondenterna har varit en utmaning att ta sig igenom grundskolan på grund av funktionsnedsättningen ADHD. Det innebar psykiska pålagringarna av att vara annorlunda, vilket respondenterna bär med sig i livet. Respondenterna upplevde även att skolans kunskapskrav inte var anpassade till deras förmågor, vilket innebar en avsaknad av stöd i skolan och av omgivningen. Diagnostiseringen förde med sig att respondenterna upplevde en lättnad och acceptans.

Slutsats: Framtida forskning bör ge en djupare kunskap och förståelse utifrån vad som är unikt hos flickor och kvinnor med ADHD. För att öka förståelse och uppmärksamhet från omgivningen, med hjälp med strategier och stöd för att få så bra förutsättningar som möjligt för att kunna prestera i skolan. Detta skulle kunna minska risken av att drabbas av samsjuklighet i form av psykisk ohälsa och beroendeproblematik samt öka känslan av sammanhang. 

Purpose: The purpose is to investigate women's experiences of their schooling, more specifically women who received an ADHD diagnosis later in life.

Theory: The study is based on a qualitative and inductive approach with KASAM as a theoretical frame of reference.

Method: Implementation of the study was based on semi-structured interviews with eight women aged 22-56 diagnosed with ADHD between the ages of 18-54. The interviews, which were recorded and then transcribed, lasted between 45 and 60 minutes.

Results: The results show that it has been a challenge for the respondents to get through primary school due to the disability ADHD. It meant the psychological implications of being different, which the respondents carry with them in life. The respondents also felt that the school's knowledge requirements were not adapted to their abilities, which meant a lack of support in the school and in the environment. The diagnosis brought with it that the respondents experienced a sense of relief and acceptance.

Conclusion: Future research should provide a deeper knowledge and understanding based on what is unique in girls and women with ADHD. To increase understanding and attention from the environment, with the help of strategies and support to get the best conditions possible to be able to perform in school. This could reduce the risk of suffering from comorbidity in the form of mental illness and addiction problems and increase the feeling of context.