Bakgrund: Mio, min Mio är en bok skriven av Astrid Lindgren. Protagonisten Mio har sitt öde att följa när han från Landet i Fjärran ska resa till Landet Utanför för att besegra antagonisten riddar Kato. För att föra berättelsen framåt har naturen en central roll i kampen mellan gott och ont.

Syfte: Uppsatsens syfte är att med hjälp av det ekokritiska perspektivet ta reda på huruvida man kan se naturen och människan leva i symbios med varandra i Astrid Lindgrens verk Mio, min Mio.

Teori: Den ekokritiska litteraturteorin är ett ungt forskningsfält och befinner sig under ständig utveckling och expanderar i hög takt. Själva grundidén är att teorin ska utveckla människors relation och inställning till naturen. Inom det antropocentriska synsättet ses människan som mer värdefull än naturen och därmed på en högre hierarkisk nivå. Inom det ekocentriska synsättet ses människan och naturen som jämlikar.

Metod: Studien använder sig av en kvalitativ metod genom uppmärksam läsning av verket Mio, min Mio.

Resultat: Människan lever till viss del i symbios med naturen i romanen. Å ena sidan har vi protagonisten Mio och de godas sida, som i god anda behandlar naturen som något likvärdigt, å andra sidan har vi antagonisten Kato och de ondas sida, som i ond anda behandlar naturen som något av mindre värde. Genom att boken använder naturen som en central punkt när antingen det goda eller onda illustreras blir det självklart att det är just naturen som står i centrum genom berättelsens gång. Skillnaden mellan det ekocentriska perspektivet och det antropocentriska perspektivet är vad som skildras, och hur det skildras, när de båda perspektiven blir synliga.