Skolfrånvaro är ett vanligt och viktigt problem, som kan börja redan tidigt i åldrarna och ge en negativ inverkan på eleven på både kort och långt sikt. Tidigare forskning har visat att elever kan vara frånvarande av många olika anledningar, men att skolkare ofta är frånvarande till följd av bland annat ångest, familjeproblem och att skolan upplevs som tråkig. Skolvägrare uppges i sin tur ha höga ångestnivåer och uppleva negativa känslor och obehag inför att närvara. Med bakgrund i att den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar i samhället tycks öka, var syftet med denna studie att undersöka hur psykisk ohälsa påverkar elevers närvaro i skolan, samt vilka övriga faktorer som anses vara bidragande. För att uppfylla syftet gjordes en systematisk litteraturstudie baserad på tretton internationella vetenskapliga studier av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. Dessa analyserades genom innehållsanalys. Resultatet för både de kvalitativa och kvantitativa artiklarna, utmynnade i tre huvudkategorier, Individuella faktorer, Skolfaktorer och Familjefaktorer. Den första huvudkategorin, Individuella faktorer, belyser de faktorer som kan kopplas till individen som psykisk ohälsa, olika former av diagnoser och särskilda behov. Den andra huvudkategorin, Skolfaktorer, belyser de faktorer som kan påverka elevens närvaro i skolan så som skolmiljö och lärarrelationer. Den tredje huvudkategorin, Familjefaktorer belyser faktorer kopplade till familjens situation, så som föräldrastil, missbruk och sysselsättning. Studiens slutsatser är att psykisk ohälsa kan bidra till elevers skolfrånvaro, men också att skolfrånvaro kan orsaka psykisk ohälsa hos eleven. Studien visade också att skolpersonal, föräldrar och elever har olika tolkning av orsakerna till skolfrånvaro och hur den psykiska ohälsan har varit bidragande. En viktig slutsats från studien är att lärares bemötande av elever kan utgöra en riskfaktor för framtida skolfrånvaro