Studien har syftat till att undersöka hur yrkesutövare inom socialtjänsten i olika kommuner i Sverige arbetar med långsiktiga boendelösningar för våldsutsatta personer. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer som har genomförts med sju yrkesutövare inom Socialtjänsten i sex olika kommuner. Organiseringen och arbetet med långsiktiga boendelösningar för våldsutsatta varierade för respondenterna i respektive kommun. Som datainsamlingsmetod användes en semistrukturerad intervjuguide. För att analysera insamlade data användes Lipskys teori med begreppen gatubyråkrater och handlingsutrymme samt organisationsteori i form avett institutionellt och nyinstitutionellt perspektiv. Studien visar att tillgången till bostäder varierar mellan olika kommuner. I de kommuner där det är bostadsbrist blir det en utmaning att tillhandahålla långsiktiga boendelösningar för våldsutsatta och det är ofta en tidskrävande process. Yrkesutövarnas handlingsutrymme är begränsat då det är hyresvärdarna som tar det slutgiltiga beslutet angående att hyra ut boende.

Socialarbetarna kan behöva argumentera för klientens situation för att få med hyresvärden på banan, därav är det är viktigt med samverkan med hyresvärdar och bostadsbolag. Något som flera yrkesutövare beskrev som en utmaning i arbetet varom en våldsutsatt behövde byta kommun p.ga. hotbilden. I många kommuner finns ingen uttalad lösning för hur dessa situationer ska hanteras. Hur samverkan fungerar inom och mellan kommuner samt bostadsbolag kan här ha en inverkan på utfallet för den enskilda individen.