En skola för alla? Alla som går i skolan har rätt till en fungerande skolvardag, där man har rätt att känna sig delaktig och ges förutsättningar för att klara av skoluppgifter – men är det praktiskt genomförbart? Utifrån ett socialpedagogiskt perspektiv avser studien att undersöka lärares föreställningar om arbete med inkludering och delaktighet i syfte att främja tillhörighet och positivt identitetsskapande hos elever med ADHD. Vi har undersökt lärares möjligheter och förutsättningar för att möta upp eleverna med ADHD i grundskolan. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer. Vi träffade våra fem respondenter för intervju och spelade in varje samtal meden diktafon. Det empiriska materialet analyserades med tematisk analys. Resultatet visade att det i vissa fall finns mycket problematik i skolvardagen men att lärarna vinner mycket på att skapa goda relationer och detta ser vi utifrån det relationella perspektivet. Det framkom även att stigmatisering förekommer men att det är något som skolan jobbar med.Många lärare får kunskap om ADHD genom erfarenhet vilket kan leda till att förutfattademeningar om målgruppen suddas ut. Socialpedagogiken bygger på att göra människormedvetna om sina möjligheter för att kunna påverka sin livssituation. Lärarna har här ett stort uppdrag för att kunna skapa dessa förutsättningar i mötet med sina elever. Många lärare saknar dock en mall för att tillgodose elevernas behov och förutsättningar.

Delaktighet och inkludering är hela tiden pågående processer. För att göra elevers rösterhörda försöker lärarna hitta olika forum för att möjliggöra detta. I vår analysdel använde vi oss bl.a. av Shiers delaktighetsstege för att se om lärarnas metoder öppnar upp för att göra eleverna delaktiga. Inkluderingen ska inte bara vara en placering, alla ska bli sedda och få en känsla av gemenskap. Stora klasser, ökade kunskapskrav, ökade antal diagnoser, resursbrist mm gör också att lärarna också ifrågasätter sig själva om de kan leva upp till en skola för alla?