Bakgrund: Tidigare forskning visar på hur högläsning får mindre plats i verksamheten samtidigt som högläsningen anses som viktig för barns lärande men även språkliga utveckling.

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare använder högläsning som ett språkfrämjande verktyg och vilka strategier som förskollärarna använder sig av i högläsningssessioner i verksamheten.

Metod: Kvalitativ metod som utgörs av semistrukturerade intervjuer med 11 förskollärareverksamma i olika förskolor runt om i Sverige.

Resultat: Studiens resultat visar att förskollärarna anser högläsningen vara en väldigt viktig faktor för främjandet av barns språk där förskollärarna har en viktig roll som barns språkliga förebilder. De deltagande i studien uttrycker sig använda flera olika strategier vid högläsningssessioner för att främja intresse, skapa betydelsefulla stunder och utveckla flera olika läranden. Förskollärarna påpekar att det inte bara är att rätta barnens felsägningar utan ge konkreta och korrekta exempel för att förtydliga samtidigt läggs vikt vid att barns felsägningar inte stoppas.