Bakgrund: Tecken som stöd (TAKK) blir en alltmer vanligt förekommande del av förskolans verksamhet. Eftersom det ingår i förskollärares uppdrag att planera, genomföra och utvärdera den pedagogiska verksamheten i förskolan, är det av vikt att undersöka förskollärares inställning till tecken som stöd då inställningen till TAKK (Tecken som stöd) förmodligen påverkar hur, när och hur ofta detta används i den dagliga verksamheten. Det är också av vikt att undersöka hur förskollärarna, med den pedagogiska kunskap de besitter, beskriver att TAKK påverkar barn både socialt och språkligt.

Syfte: Studiens syfte är att ta reda på förskollärares attityder till tecken som stöd i förskolan. Frågor som skribenten ställer är: hur beskriver förskollärare att TAKK (tecken som stöd) påverkar barns språkutveckling och vad kan TAKK tillföra i sociala relationer mellan barnbarn, barn-vuxen och vuxen-barn?

Metod: Information har inhämtats från sju förskollärare genom semistrukturerade intervjuer, därefter har materialets analyserats med ett sociokulturellt förhållningssätt genom analytic bracketing.

Resultat: Studien visar att förskollärarna som deltog i studien till stor del anser sig sakna kompetens, tillräckligt mycket tid för att lära sig TAKK samt förbereda material i arbetet med TAKK i barngrupp. Användningen av TAKK skiljer sig något mellan de olika förskolorna i studien, vilket kan bero på att förskola har varit verksam en längre tid än förskola. Samtliga förskollärare som deltagit i studien anser att TAKK främjar den språkliga förmågan och kan gynna sociala relationer och förebygga samt bidra till att lösa konflikter för barn som har språkliga svårigheter eller barn som ännu inte har utvecklat ett verbalt språk.