Bakgrund: Ungefär 5% av Sveriges befolkning påstås besitta en särskild begåvning enligt forskning som gjorts (Stålnacke, u.å, s. 2). Roland Person, professor i pedagogisk psykologi, definierar en särskild begåvad människa som någon som ständigt förvånar både kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt inom ett eller flera områden (Wallström, 2010, s. 17). Oftast har de här personerna en spetskompetens och ett begåvningsområde som utmärker sig men som inte alltid visas i klassrummet (Liljedahl, 2017, s. 21). När en särskild begåvad elev inte får den undervisningen den har rätt till, kan det leda till understimulans. En understimulerad elev kan leda till att den i stället stör i klassrummet vilket får konsekvenser för alla i samma rum (Mattsson & Persson, u.å. s. 7). Av den anledningen är det intressant att ta reda på hur lärare arbetar i skolan med att upptäcka samt anpassa sin undervisning för att ge alla elever den stimulans de har rätt tilli skolan.

Syfte: Alla elever har rätt till det stöd de behöver i skolan oavsett om de är särskilt begåvade eller svagt begåvade. Skillnaden är dock att runt de svagt begåvade finns mer forskning och det görs anpassningar i större utsträckning än kring de särskilt begåvade, då de särskilt begåvade är en ”ny” elevgrupp som framkommit och som diskuterats mer de senaste åren. Skollagen (2010:800 3 Kap,3§) är tydlig med vad som gäller angående alla elever i skolan: ”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål…Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling”. Det har dock visat sig svårt att identifiera de särskilt begåvade eleverna och av den anledningen kommer den här studien syfta till att undersöka mer om hur lärare kan identifiera särskilt begåvade elever samt möjliga undervisningsmetoder för att anpassa undervisningen till de elever som är i behov av utmaning för att fortsätta att inhämta all kunskap.Metod: Undersökningen är genomförd genom en kvalitativ intervjustudie med undervisande lärare i åk 4–6 i en kommun i sydvästra Sveige under våren 2019. De intervjuade representerar tre olika skolor i kommunen och representerar både lantortsskolor och centrala skolor. Intervjuerna genomfördes på lärarnas arbetsplats och deltagandet var frivilligt. Deltagarna blev kontaktade via mejl och sju lärare valde att delta i studien.

Resultat: Resultatet visar hur de intervjuade lärarna identifierar de särskilt begåvade eleverna samt hur de planerar och arbetar med att skapa en undervisning som gynnar även de särskilt begåvade eleverna. Resultatet visar att lärarna har en viss kunskap och kännedom om vilka generella egenskaper man kan tillskriva dessa elever, bland annat att de har ett mer komplext och abstrakt tänkande än sina jämnåriga klasskamrater, svårt att ta till sig nya arbetssätt/metoder, att de i stället vill göra på sitt sätt och att de tappar intresset när det är för lätt som ett tecken på understimulans. I resultatdelen tas det upp olika arbetssätt som lärarna arbetar på för att ge de särskilt begåvade eleverna utmaning i undervisningen. Det arbetssättet som förekom flest gånger är berikning. Berikning syftar till att eleverna ska få en fördjupad kunskap inom arbetsområdet eller få möjlighet att arbeta med sådant som inte ligger inom den ordinarie kursplanen. Detta gör oftast lärarna genom att arbeta med problemlösning. Eleverna kan då vara i behov av att tänka i flera steg och använda kunskaper från tidigare arbetsområden.