Bakgrund: De digitala verktygen var från början tänkta att effektivisera undervisningen och ersätta läraren. Det har dock visat sig att de inte alls kunnat ersätta lärarens kompetenser. Med tanke på digitaliseringens ökning har textens form ändrats. En text är inte längre alltid statisk och linjär utan dynamisk och multimodal, vilket ställer andra krav på läsaren. Detta medför ändrade krav på både lärare och elever.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka lärares uppfattningar om hur de använder digitala verktyg i sin läsundervisning.

Metod: För att uppnå studiens syfte användes en kvalitativ metod där fem lågstadielärare intervjuades, om hur de arbetar med digitala verktyg i sin undervisning. De tillfrågades även om vilka hinder och möjligheter de kan se med att använda de digitala verktygen i läsundervisningen.

Resultat: Studiens resultat visade att de digitala verktygen används mer till skrivning än till läsning. Dessutom framkom det att lärarna får fler möjligheter till att variera och anpassa sin läsundervisning med hjälp av digitala verktyg. Eleverna använder främst digitala verktyg till läsning av fakta eller egna texter. Lärarna uppfattar att en del elever kan fokusera bättre vid digital läsning medan andra elever fokuserar bättre vid traditionell läsning. De hinder som lärarna uppgav var att de är ovana att läsa digitalt vilket speglas i deras undervisning. De känner även stress för att eleverna sitter för mycket vid datorn.