Inledning:Förmågan att tolka och granska olika typer av texter är idag en förutsättning för att kunna vara delaktig i dagens samhälle som grundar sig i språk och skrift. Svenska läroplanen understryker att elever ska få gedigna möjligheter till att samtala, läsa och skriva för att utveckla sin språkliga förmåga samt att utveckla sin förmåga att arbeta både enskilt och i samspel med andra (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, 2019, s. 7). Detta går i linje med ett sociokulturellt perspektiv samt Vygotskys teorier om att lärande sker genom språk i ett socialt sammanhang (Vygotsky, 1978, s. 57). Ett arbetssätt som speglar denna syn är ett kooperativt lärande som idag är på ”tapeten” inom diskursen om lärande. Tidigare forskning och litteratur om ett kooperativt lärande lyfter fram positiva resultat och lovord. Det väcktes då ett intresse av att problematisera lärares beskrivningar av ett kooperativt lärande i arbetet med läsförståelsesom är syftet med studien.

Syfte:Syftet med studien är att problematisera lärares beskrivningar av ett kooperativt lärande i arbetet med läsförståelse. Syftet bryts ner i frågeställningarna: Hur definierar lärare begreppet kooperativt lärande? Hur beskriver lärare arbetet med kooperativt lärande i läsförståelse? Hur skiljer sig det från andra metoder för läsförståelse?

Metod:För att besvara studiens syfte och frågeställningar använde vi oss av digitala intervjuer.Informanterna som intervjuades var personer som säger sig arbeta utifrån ett kooperativt lärande. De arbetar inom fyra olika kommuner i Sverige och är verksamma inom årskurserna ett till sex. Resultatet analyserades sedan via en tematisk analys enligt Braun och Clarke (2006, s. 77).

Resultat:Studiens resultat visar att de gemensamma nämnarna när lärarna beskrev hur ett kooperativt lärande definieras var beroendet av varandra och delaktighet, elever som lärresurser för varandra, samarbetsförmågan samt läsförståelsestrategier som centrala aspekter i läsförståelse med kooperativa inslag. Lärarna beskrev en oro för elever i behov av extra stöd och att man kan behöva ”jobba lite annorlunda” med dessa elever, vilket kan leda till ett negativt ömsesidigt beroende där interaktionen försvinner. Grundprincipen positivt ömsesidigt beroende lyftes fram av lärarna som mest central men att samarbetsfärdigheterna ses som en förutsättning för samarbete. Slutsatsen vi drog utifrån resultatet var att läsförståelsestrategierna var en utgångspunkt i arbetet med läsförståelse och att det kooperativa lärandet hamnade i bakgrunden i form av inslag i undervisningen. Förklaringen till detta skulle kunna vara att arbetssättet upplevs som ”energikrävande” för eleverna som lärarna lyft fram eller att läsförståelsestrategier är något som betonas inom diskursen om läsförståelse. De positiva resultat som framkommit genom ett kooperativt lärande från tidigare studier grundar sig dock på en helhet där grundprinciperna förankrar teorin och det kan därför problematiseras om arbetssättet då blir förenklat om det endast tillämpas som inslag i undervisningen.