Bakgrund: Anmälningsplikten talas det inte mycket om i varken förskolans verksamhet eller i förskollärarprogrammets utbildning trots att det är en lag som yrkesverksamma med barn är skyldiga att följa (Socialtjänstlagen 2001:453). Det finns tidigare forskning gällande de svårigheter som kan uppstå vid anmälan men begränsat med forskning om hur begreppet “barn som far illa” uppfattas och förskollärares uppfattningar av anmälningsplikten. 

Syfte: Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur anmälningsplikten hanteras i förskolans verksamhet. Mer specifikt är vi intresserade av vilka eventuella svårigheter som kan uppstå samt vad som ligger till grund för att en anmälan sker. 

Metod: Studiens metod är kvalitativa semistrukturerade forskningsintervjuer. Det var totalt åtta kvinnliga förskollärare som intervjuades på olika förskolor i en kommun, där ålder och verksamma år i förskolan varierade. För att analysera intervjumaterialet användes den fenomenografiska analysmetoden genom färgkodning och kategorisering som sedan bildade tre huvudkategorier som innehöll 14 underkategorier.

Resultat: Studiens resultat visar att förskollärare är medvetna om anmälningsplikten men att det finns olika sätt att gå till väga när en orosanmälan behöver ske. Samtliga förskollärare kan definiera begreppet “barn som far illa” men upplever ändå att de behöver mer kunskap kring att se signaler och tecken på utsatthet. De beskriver även sina uppfattningar av svårigheter som finns kring det komplexa begreppet “barn som far illa”, begreppet oro och om processen vid en orosanmälan.