I Sverige blir befolkningen allt äldre och alkoholkonsumtionen bland äldre personer har ökat, vilket kommer innebära att det ställs andra krav på missbruksvården och äldreomsorgen i framtiden. En åldersdiskriminering förekommer då behandlingsinsatser inom socialtjänstens missbruksvård främst är riktade mot yngre personer trots att behovet av insatser för äldre personer är stort. Studiens syfte var att undersöka hur socialsekreterare på socialtjänstens vuxenenhet arbetar med personer som är 65 år och äldre med missbruksproblematik och hur de använder sitt handlingsutrymme för att erbjuda stöd och hjälp. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats där fyra socialsekreterare intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet i studien visar att socialsekreterares arbete styrs av lagar och riktlinjer, vilka insatser som finns tillgängliga blir centralt i hur socialsekreterare kan använda sitt handlingsutrymme för att erbjuda individanpassat stöd. Vidare visar resultatet att behandlingsinsatser till äldre med missbruk är få och att de äldre åldersdiskrimineras. Resultatet visar också att organisationsstrukturen påverkar hur väl samverkan fungerar. Där det fysiska avståndet är litet är samverkan inget problem utan används i det dagliga arbetet kring äldre personer med missbruksproblem. Studien bidrar utöver förståsele för socialsekreterares arbete med målgruppen också ett synliggörande av den åldersdiskriminering som finns i det sociala arbetet inom socialtjänsten.