I dagens samhälle ställs det krav på att företag inte bara ska agera efter det utfall som ger mest vinst eller resultat, de ska även agera hållbart. Hållbarhet handlar om att resurser ska användas på ett förnuftigt sätt utan att riskera framtida generationers behov. Specifikt brukar hållbarhet beskrivas utifrån tre perspektiv, ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Till följd av samhällets omfattande digitalisering har företagen fått nya möjligheter i sin strävan efter att agera hållbart. Ett av dessa områden är hur företag rekryterar och användningen av videointervjuer. I jämförelse med traditionella Face to face (FTF) intervjuer sägs videointervjuer innehålla flera positiva hållbarhetsaspekter, bland annat att det är bättre för miljön. Forskning har dock visat att det inte bara finns positiva hållbarhetsaspekter med videointervjuer. Arbetssökande upplever att det är svårare att visa personlighet och potential. En av förklaringarna till detta sägs vara videointervjuers begränsning av de icke verbala signalerna som ger möjlighet till att visa kroppsspråk, ansiktsuttryck, ögonkontakt och gester. Vidare belyser forskning att videointervjuer medför att rekryteraren får en “skralare” bild över arbetssökande än ifall intervjun hade genomförts FTF vilket kan öka risken för felrekrytering. Med bakgrund av videointervjuers presenterade tvivelaktigheter över videointervjuers hållbarhet var syftet med följande uppsats att skapa en större förståelse för hållbarheten inom videointervjuer genom att undersöka både rekryternas och arbetssökandes perspektiv. Studiens teoretiska referensram grundar sig på artiklar som belyser hållbarhet i relation till videointervjuer. Bland annat diskuterar tidigare forskning videointervjuers begränsningar i form av icke verbala signaler med kroppsspråk, ögonkontakt och gester. För att kunna uppnå syftet med studien användes en kvalitativ metod där vi intervjuade sex arbetssökande och fyra rekryterare. Empirin visar att det är framför allt videointervjuers sociala hållbarhet som det råder delade meningar kring. Somliga menar att begränsningarna av icke verbala signaler är ett problem, medan andra inte ser problematiken med det. Sammantaget har studien belyst att i jämförelse med FTF intervjuer finns det betydande positiva hållbarhetsaspekter med videointervjuer ur ett ekologiskt och ekonomiskt perspektiv ifrån både rekryterares och arbetssökandes perspektiv. Däremot är det svårt att dra en gedigen slutsats över videointervjuers sociala hållbarhet, inom både rekryterare och arbetssökandena skiljer sig åsikterna åt och det finns både positiva- och negativa aspekter. 

In today's society, there are demands that companies should not only act according to the outcome that produces the most profit or results, they must also act sustainably. Sustainability is about resources being used in a sensible way without risking the needs of future generations. Specifically, sustainability is usually described from three perspectives, ecologically, economically and socially. As a result of the extensive digitalization of society, companies have gained new opportunities in their efforts to act sustainably. One of these areas is how companies recruit and the use of video interviews. In comparison to traditional Face to face (FTF) interviews, video interviews are said to contain several positive sustainability aspects, including that it is better for the environment. However, research has shown that there are not only positive sustainability aspects with video interviews. Job seekers find it more difficult to show personality and potential. One of the explanations for this is said to be video interviews' limitation of the nonverbal signals that provide the ability to show body language, facial expressions, eye contact and gestures. Furthermore, research highlights that video interviews mean that the recruiter gets a "rattler" picture of job seekers than if the interview had been conducted FTF, which can increase the risk of wrong recruitment. In light of video interviewers' presented doubts about the sustainability of video interviews, the purpose of the following essay was to create a greater understanding of the sustainability of video interviews by examining the perspectives of both recruits and job seekers. The study's theoretical frame of reference is based on articles that highlight sustainability in relation to video interviews. Among other things, previous research discusses the limitations of video interviews in the form of nonverbal cues with body language, eye contact and gestures. In order to achieve the purpose of the study, a qualitative method was used where we interviewed six job seekers and four recruiters. The empirical evidence shows that it is above all the social sustainability of video interviews that there are divided opinions about. Some argue that the limitations of nonverbal cues are a problem, while others don't see the problem with it. Overall, the study has highlighted that in comparison with FTF interviews, there are significant positive sustainability aspects with video interviews from an ecological and economic perspective from the perspective of both recruiters and job seekers. However, it is difficult to draw a solid conclusion about the social sustainability of video interviews, within both recruiters and job seekers, opinions differ and there are both positive and negative aspects.