Våld i nära relation är ett allvarligt folkhälsoproblem. Äldre som blir utsatta för våld i en nära relation är en stigmatiserad grupp, då omgivningen har svårt att associera problemet med de äldre. Vilket resulterar i att gruppen äldre osynliggörs. Syftet med den här studien är att belysa hur biståndshandläggare hanterar situationer där våld i nära relationer förekommer. För studien har en kvalitativ metod använts, sju semistrukturerade intervjuer har genomförts och resultatet har analyserats utifrån en tematisk analys. Resultatet i studien visade att biståndshandläggare identifierar våld i nära relation bland äldre genom att de får en känsla av att något inte står rätt till, ofta i samband med hembesök. Våldet som förekommer mest hos de äldre var försummelse och vanvård, vilket biståndshandläggarna tydligt kunde identifiera. En utmaning i arbetet med våld i nära relation bland äldre var att närstående hindrade insatser för den äldre, eller bestämde åt den äldre genom att föra den äldres talan i möten med biståndshandläggare. En annan utmaning är att biståndshandläggare inte har tvingande lagstiftning i arbetet, utan kan endast bevilja insatser utifrån den äldres ansökan och godkännande. Ytterligare en utmaning är att de äldre är en stigmatiserad grupp som lätt faller mellan stolarna och på så sätt ofta hamnar utanför de hjälporganisationer som arbetar mot våld i nära relation. Biståndshandläggare har ett engagemang för de äldre och arbetar innovativt med de insatser de kan bevilja.Trots ett begränsat ramverk kan de hjälpa äldre som blir utsatta för våld med dem verktyg de besitter.