Bakgrund: Högläsning är en aktivitet som vanligtvis förekommer dagligen i förskolan, högläsningen kan genomföras på många olika sätt. Det kan vara genom boksamtal eller genom digitala verktyg och appar. Det har visat sig i tidigare forskning att högläsningen har en stor påverkan på barns tidiga litteracitet och ordförråd, vilket har en stor betydelse för barnets kommande skolgång. Vi vill ta reda på hur förskollärare anser att högläsningen bidrar till barns språkutveckling samtvilka förutsättningarna förskollärarna har för att uppnå detta.

Syfte:Syftet med vår studie är att ta reda på hur förskollärare förstår och förhåller sig till högläsning i förskolan.

Frågeställningar:

1.Vad anser förskollärare att barn lär sig vid högläsning?

2. Hur uttrycker förskollärare strategier och didaktiska val vid högläsning?

Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Vi använde oss av en tematisk analysmetod när vi transkriberade vår intervjudata.

Resultat: Resultatet av studien visar att förskollärare bemöter många utmaningar och hinder vid planeringen av högläsningsaktiviteter. Studien visar att förskollärarna har svårt att finna tid för de betydelsefulla högläsningstillfällena. Förskollärarnas bristfälliga förutsättningar i verksamheten har bidragit till att de har fått finna nya tillvägagångssätt för att uppnå lärorika högläsningstillfällen med barnen. De nya tillvägagångssätten är att genomföra mer spontana högläsningstillfällen där de har fått ta vara på tillfällen som uppstår.