För att undvika smittspridning under Covid-19 infördes, i stora delar av världen, restriktioner och riktlinjer som innebar nedstängning av samhället i så stor utsträckning sommöjligt. Detta medförde att många människor under långa perioder tvingades till att arbeta eller studera helt eller delvis hemifrån. Hemarbete är inte ett fenomen som uppstått till följd av pandemin utan var redan före det påtvingade distansarbetet en arbetsform under uppgång. Främst för att arbetsformen antas öka arbetstagares flexibilitet och valmöjligheter och därmed ge bättre balans mellan privatliv och arbete, så kallad work-life balance. Normalt grundar sig distansarbete i en gemensam uppgörelse mellan arbetsgivare och arbetstagare som bygger på valfrihet, vilket gjorde det intressant att undersöka vilka effekter påtvingat distansarbete fick på medarbetares work-life balance. Men också att reflektera över och öka förståelsen för vilken betydelse resultaten kan ha i ett framåtblickande perspektiv. För att nå en djupgående förståelse användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Undersökningen visade att det påtvingade distansarbetet gett både positiva och negativa effekter på medarbetares work-life balance. De positiva effekterna associerades till största del med möjligheten att vara mer flexibel i kombination med frigörelse av tid. De negativa effekterna bestod främst av brist på fysiska sociala kontakter med kollegor och att gränserna mellan arbets- och privatliv varit förflytande. Den sammantagna bilden av effekterna på work-life balance är dock att de främst varit positiva, trots de tvingande förutsättningarna. I och med att många arbetstagare upptäckt att distansarbetet gett positiva effekter på deras work-life balance, kommer de sannolikt ställa högre krav på valmöjlighet rörande arbetsform i framtiden.