Bakgrund: Den fria leken har alltid funnits i förskolans verksamhet. Leken sker oftast på barnens initiativ och dagarna på förskolan består till stor del av barns fria lek. I barns fria lek blir barn dagligen exkluderade, att barn blir exkluderade är något som inte bör ingå i förskolans verksamhet. Exkludering kan leda till att barn kan uppleva att dem inte duger som de är och deras självbild kan påverkas negativt. Exkludering kan leda till könsuppdelning eftersom barnen kan bli separerade utifrån vilket kön de har. Exempelvis pojkar som enbart vill leka med pojkar. Pedagogerna har en roll att vara närvarande och stötta barnen. De bör använda sig av ett arbetssätt där man motverkar exkludering för att stärka barns självbild och för att alla ska känna att dem duger som de är.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka förskollärares åsikter om och strategier kring exkludering utifrån kön i barns fria lek. 

Metod: Vi utgick ifrån den kvalitativa forskningsmetoden för att svara på våra frågeställningar. Vi valde att genomföra kvalitativa interjuver med förskollärare på två olika förskolor, vi valde intervju för att vi ville synliggöra förskollärarnas tankar och erfarenheter.

Resultat: Resultatet visar att förskollärare ser att barn exkluderas i förskolans vardag utifrån kön men att det är olika beroende på ålder på barnen. Förskollärarna ser att de äldsta barnen på förskolan är dem som exkluderar mest utifrån kön, förskollärarna ser att barnen ofta leker könsuppdelat vid fem års ålder. En viktig del i arbetet för att motverka exkludering är att alltid vara närvarande och finnas nära till hands ifall barnen behöver stöttning. Alla pedagoger bör vara närvarande oavsett vilken ålder deras barngrupp har.