Vid bedömning av ekonomiskt bistånd står socialsekreteraren i en position med uppgift att tillgodose individens behov utifrån myndighetens krav och bestämmelser. Dessa bestämmelser kan ses som ett ramverk som visar vad socialsekreteraren kan och inte kan göra för att inte frångå organisationens riktlinjer. Det handlingsutrymme som socialsekreteraren får använda är begränsat inom den ramen. Utifrån tidigare forskning som visar på oklara arbetsbeskrivningar och begränsade möjligheter har studien för syfte att undersöka socialsekreterares uppfattning av sitt handlingsutrymme inom ekonomiskt bistånd. Med hjälp av en kvalitativ metod har sex (6) stycken socialsekreterare intervjuats. Dessa representerar tre (3) olika kommuner inom Kalmars län och Östergötlands län. Samtliga är verksamma inom ekonomiskt bistånd och har intervjuats via semistrukturerade intervjuer. Socialsekreterarna har en arbetserfarenhet som varierar mellan 1,5-15 år inom ekonomiskt bistånd. Empirin analyserades via en tematisk analysmetod utifrån Michael Lipsky’s teori om gräsrotsbyråkrater samt begreppet handlingsutrymme. Resultatet visar att majoriteten av socialsekreterarna upplever sitt handlingsutrymme som stort trots att det finns skillnader i hur de resonerar samt definierar det. Resultatet visar att handlingsutrymmet påverkas av hur socialsekreteraren är i sin yrkesroll samt hur klientens livssituation ser ut. Vidare framgår det av resultatet att upplevelsen av handlingsutrymmet skiljde sig kommunerna emellan då svaren inom kommunerna var mer samstämmiga än vad det var mellan dem. Slutligen framgår det att socialsekreterarna är enade i att lagar och riktlinjer skapar trygghet och tydlighet för både socialsekreteraren och klienten. Då socialpedagogiken syftar till att integrera utsatta grupper in i samhällets gemenskap visar studien relevans för området då målet med det ekonomiska biståndet är att komma vidare ut i självförsörjning och bli en del av samhället.