This study aims to investigate how government officials in the social services and the police authority experience collaboration at an early stage regarding abused women without children.

The study was conducted with a qualitative approach and semi-structured interviews to collect data material. The interviews were conducted with three employees from the social services and three employees from the police authority. The data material was analyzed with a thematic analysis where themes and sub-themes were created in order to be able to present the results.

The result of the study is that collaboration in the early stages is almost non-existent, and that there are no pronounced established collaboration plans between the authorities. The results also showed that the authorities felt that once the collaboration worked, the two authorities could complement each other's roles and thus work from a holistic perspective. It also appears that there are many restrictions on collaboration, such as confidentiality legislation, information exchange and consent, which makes collaboration between the authorities more difficult.

The conclusions that can be drawn are that the authorities do not cooperate when it comes to abused women without children, since there are no established collaboration plans between the authorities. But also because there are several limiting factors that affect collaboration.

Denna studie syftar till att undersöka hur myndighetspersoner inom socialtjänst och polismyndighet upplever samverkan i ett tidigt skede gällande våldsutsatta kvinnor utan barn.

Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och semi-strukturerade intervjuer för att samla in datamaterial. Intervjuerna genomfördes med tre anställda från socialtjänsten och tre anställda från polismyndigheten. Datamaterialet analyserades med en tematisk analys där teman och delteman skapades för att kunna redovisa resultatet.

Studiens resultat är att samverkan i det tidiga skedet är nästintill obefintligt, och att det inte finns tydligt upprättade samverkansplaner mellan myndigheterna. Resultatet visade även att myndighetspersonerna upplevde att när samverkan väl fungerade kunde de båda myndigheterna komplettera varandras roller och därmed arbeta utifrån ett helhetsperspektiv. Det framkom också att det finns många begränsningar för samverkan så som sekretesslagstiftning, informationsutbyte och samtycke vilket försvårar samverkan mellan myndigheterna.

Slutsatserna som kan dras är att myndigheterna inte samverkar när det gäller våldsutsatta kvinnor utan barn, på grund av att det inte finns upprättade samverkansplaner mellan myndigheterna, men också för att det finns flera begränsande faktorer som påverkar samverkan.