Bakgrund: Estetiken är ett centralt ämne i förskolan och har funnits med sedan länge i verksamheten. Däremot visar tidigare forskning dels att många förskollärare upplever otillräckligt med kompetens för att kunna utöva vissa ämnen inom estetik, även att estetiska ämnen framförallt används som medel för annat lärande och att det inte sker så mycket fördjupat lärande inom estetik. Enligt förskolans läroplan (2018 s.9) ska barnen få möjlighet till att kommunicera, uppleva och gestalta genom olika uttryckssätt. Dessa uttrycksformer är drama, dans, musik, sång, rörelse och bild. Genom estetikens ämnen ska barnen få konstruera, skapa och forma genom olika tekniker och material. På detta vis är skapande både en metod och ett innehåll i förskolans verksamhet och blir främjande för barns utveckling. Med läroplanens uttryck som förankring vill vi ta reda på hur förskollärare ser på estetiken i förskolan.

Syfte: Studiens ändamål var att ta reda på hur förskollärares uppfattningar om arbetet estetik ser ut, i vilken utsträckning estetiken används som mål eller medel och vilka kritiska aspekter förskollärarna upplever med estetiken.

Metod: I detta avsnitt motiveras metodvalet. Kvalitativ metod valdes då studien berör ett mindre område med färre antal deltagare än vad en kvantitativ studie innefattar, och för att den kvalitativa metoden är fördelaktig vid datainsamlingen som i sin tur kunnat ge svar på de framställda frågeställningarna. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras. I analysen användes det utvecklingspedagogiska perspektivet som en teoretisk utgångspunkt. Urvalet och hur analys och bearbetningen behandlades beskrivs, även de etiska aspekter och studiens vetenskapliga kvalité synliggörs. 

Resultat: Resultatet delades in i olika kategorier och dessa var förskollärarens uppfattningar, estetiken – mål eller medel? Och estetikens kritiska aspekter. Resultatet visar att det estetiska arbetet inom förskoleverksamheterna både skildes sig åt och hade likheter. De flesta pedagoger använde sig mestadels av estetiken som medel för att nå ett annat lärande, förskollärarna talade även lika om att en förskollärares egen inställning till estetik är viktig för barnens egen uppfattning kring estetik, att man ska vara en inspiration för barnen för att dem själva ska våga prova på de olika estetiska uttrycksformerna. Det visade sig variera kring vilken typ av estetisk uttrycksform som fick mest utrymme i förskoleverksamheterna, detta berodde på vad förskollärarna själva föredrog att arbeta med, vad de själva kände att de klarade av att genomföra. Vissa uttrycksformer valdes därför inte på grund av att förskollärarna kände sig osäkra kring en viss eller flera uttrycksformer. En annan bidragande faktor till att vissa estetiska uttrycksformer faller bort visade sig bero på tidsbrist