Den svenska skolan har genom åren fått ökade skyldigheter att tillförsäkra eleverna demokratiska och etiska värden oavsett elevens förutsättningar. Det innebär ökade krav på samverkan inom skolorna och mellan de aktuella professionerna för att förebygga social utsatthet, såsom svårigheter att ta till sig undervisningen, men även hjälpa barnen med att bygga trygga och tillitsfulla relationer till varandra och andra vuxna på skolan. Syftet med denna studie är att, utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv, undersöka lågstadielärares upplevelser av tvärprofessionell samverkan kring förebyggande skolsocialt arbete, för att tillförsäkra eleverna dessa värden och jämlikhet. Detta utfördes genom tre semistrukturerade intervjuer med lågstadielärare på flera skolor med varierande arbetslivserfarenhet och behörig utbildning för årskurs 1 till 6. Studiens resultat visar att lågstadielärare ser tvärprofessionell samverkan som en positiv och resursökande möjlighet för att hjälpa eleven att uppnå aktuella kunskapsmål. Dock tycks resursbrister i form av tid och kunskaper försvåra denna samverkan vilket gör att lågstadielärare i viss mån också gärna skjuter ifrån sig ansvaret kring detta. I analysen framkommer fem huvudsakliga teman för att ge förutsättningar till denna samverkan, men som också kan ses som hinder till genomförande. Tidigare forskning visar att det potentiellt finns en spänning i tvärprofessionell samverkan mellan lärare och övriga professioner inom det skolsociala arbetet. Något som kan styrkas genom denna studie då synen kring det egna ansvaret för tvärprofessionell samverkan varierade mellan respondenterna.