Undervisningen på fritidshemmet är grupporienterad, och i gruppen får elever möjlighet att utvecklas tillsammans med kamrater och lärare. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv är det i samspel med andra människor som vår socialisation och mentala utveckling sker. För elever som av olika anledningar har svårt med det sociala samspelet kan tiden på fritidshemmet bli en utmaning. Forskning visar, att dessa elever behöver få stöttning av kompetenta lärare för att inte riskera att hamna i ett utanförskap, som i sin tur kan ha en negativ påverkan på kunskapsinhämtningen i skolan.  

Syfte: Syftet med min studie är att undersöka hur fritidslärare organiserar undervisningen och genomför aktiviteter för att underlätta för elever som har svårigheter med det sociala samspelet och med att fungera i gruppen. 

Metod: Som underlag till studien har individuella intervjuer genomförts med fyra utbildade fritidslärare. Det empiriska materialet analyserades sedan med hjälp av tematisk analys.  

Resultat: Studien visar, att fritidslärare arbetar med gruppstärkande och främjande aktiviteter för att skapa möjligheter för eleverna att utveckla sina sociala förmågor. Med hjälp av sitt yrkeskunnande samt elevkännedom kan de genomföra aktiviteter med ett aktivt förhållningssätt, vilket enligt forskare är avgörande för att lärande ska ske. De genomför även olika anpassningar, främst på individnivå, men även på gruppnivå. Informanterna poängterar,att de behöver planera verksamheten och förbereda elever som är i behov av förutsägbarhet. Samtidigt måste de vara lösningsorienterade för att kunna göra anpassningar när behov uppstår. Att hjälpa eleverna att utveckla sin förmåga till socialt samspel, uttrycks av en informant som det absolut viktigaste eleverna får lära sig på fritidshemmet.