Barn som bevittnar våld i hemmet befinner sig i en sårbar och utsatt position och löper en ökad risk för att utveckla internaliserande och externaliserande problem. Tidigare forskning visar att barns möjlighet att prata om våldet kan vara ett sätt att bearbeta och hantera de traumatiska minnena vilket kan vara en skyddade faktor för barns utveckling och hälsa men trots detta visar tidigare studier på att barn i låg utsträckning får komma till tals och att många barn undviker att berätta om våldet. Syftet med den systematiska litteraturstudien är att utifrån barnets perspektiv undersöka vad som påverkar barns möjlighet att berätta om våldet. 

Frågeställningar: Vilka stödjande och hindrande faktorer påverkar barns möjlighet att berätta om våld i hemmet? Vad upplever barn att de får för positiva konsekvenser av att prata om våldet?

Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats har använts för att svara på frågeställningarna där 10 studier undersökts. Inriktningen är metasyntes och studierna analyseras utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.

Resultat: Resultatet visade på två stödjande och tre hindrande faktorer som var de främst framstående faktorerna som påverkade barns möjlighet och vilja att berätta om våldet. De stödjande faktorerna som identifierades var: Att berätta för någon som lyssnar och tar deras berättelse på allvar och Att prata med barn som har liknande erfarenheter. De främsta hindrande faktorerna som identifierades i studien var: Rädsla för att bli mobbad, Misstro till institutioner och Att vara ”bara barn”. Barn upplevde flera positiva aspekter med att prata om våldet där barns förståelse för att de inte var ensamma om att bevittna våld i hemmet och att våldet inte var deras fel var två insikter barnen erhöll efter berättandet. Barn uppgav också att de efter berättandet upplevde lättnadskänslor och fick en bättre självkänsla.

Slutsats: Barn upplevde såväl stödjande som hindrande faktorer som påverkade deras möjlighet att berätta om våldet. Barn önskade att bli lyssnade på och tagna på allvar när de skulle berätta om våldet och misstro till institutioner, barnets ålder och rädsla för mobbning var tre faktorer som medförde att barn inte vågade berätta om sin hemförhållanden. För de barn som berättat om våldet var det främst förenat med en positiv känsla där barn uppger att de efter berättandet känner en lättnad, tänker mindre på våldet och får en bättre självkänsla. 

Children who witness domestic violence are in a vulnerable and exposed position and are at increased risk of developing internalizing and externalizing problems. Previous research shows that children's ability to talk about violence can be a way to process and manage the traumatic memories, which can be a protected factor for children's development and health, but despite this, previous studies also show that children are barely allowed to speak and that many children avoid telling someone about the violence. The purpose of the systematic literature study is to examine the child's perspective on what influences children's ability to talk about the violence.

Questions: What supporting and hindering factors affect children's ability to report domestic violence? What do children experience as having positive consequences from talking about violence?

Method: A systematic literature study with a qualitative approach has been used to answer the questions where 10 studies were examined. The focus is on meta-synthesis and the studies are analyzed on the basis of a qualitative content analysis with an inductive approach.

Results: The results showed two supporting and three hindering factors. The supporting factors identified were: Telling someone who is listening and taking their story seriously and Talking to children who have had similar experiences. The main hindering factors identified in the study were: Fear of being bullied, Distrust of institutions and Being "just a child". Children experienced several positive aspects of talking about the violence, like; that they were not alone in witnessing domestic violence and that it was not their fault. Children also stated that they experienced feelings of relief and got a better self-esteem after talking about the violence. 0

Conclusion: Children experienced both supportive and hindering factors that affected their ability to report violence. Children wanted to be listened to and taken seriously when they talked about the violence and distrust of institutions, the child's age and fear of bullying were three factors that meant that children did not want to tell about their home conditions. For the children who told someone about the violence, it was mainly associated with a positive feeling where children stated that they feltrelief, thought less about the violence and got a better self-esteem.