Bakgrund: En specialpedagog måste kontinuerligt hålla sig uppdaterad om ny forskning, nya tillvägagångssätt samt se till samhället som konstant förändras. För att pedagoger ska kunna ge elever en god möjlighet att utvecklas i skolan behöver dem vara självkritiska samt kunna se på sitt eget tillvägagångssätt. Pedagoger behöver även se till hur de arbetar med eleverna utifrån ett kritiskt perspektiv. Alla elever är olika och lär sig på olika sätt, därför är det viktigt att se undervisningen ur ett kritiskt perspektiv för att se om det gynnar inte endast elever i behov av särskilt stöd, utan alla elever (Assarson, 2009). Persson (2013) talar om att läs- och skrivsvårigheter anses vara den vanligast förekommande svårigheten i skolan. Han nämner vidare att de tester specialpedagoger använder sig av för att hitta läs- och skrivsvårigheter hos eleverna är tester som de är vana att arbeta med i stället för att hitta nya och uppdaterade tester. I en enkätstudie utförd av Göransson, Lindqvist, Klang, Magnusson & Nilholm (2015) framkommer det att specialpedagoger anser sig ha bredare kompetens inom kartläggning och dokumentation på individ- och gruppnivå. Studien visar dock att kompetensen brister när det kommer till att utföra kartläggning och se till organisationsnivån.

Syfte: Syftet med detta examensarbete är att uppmärksamma hur några specialpedagoger resonerar kring sitt arbete med läs- och skrivsvårigheter hos elever i grundskolan utifrån kartläggningsprocesser.

Metod: Vi har till vårt arbete valt att använda oss av ett kvalitativt metodansats som utgår från ett kategoriskt och relationellt perspektiv. Vi har även valt att utgå från en tematisk analysmetod när vi analyserat de intervjuer vi utfört. Till våra intervjuer har vi valt att använda en semistrukturerad intervju för att ge specialpedagogerna utrymme för egna tankar och resonemang samtidigt som vi får svar på de frågor vårt arbete syftar mot. Vi har intervjuat 5 specialpedagoger från tre olika kommuner och län. Vi har skickat ut förfrågan till 25 specialpedagoger varav sju svarade, dock ville endast fem av dem delta. De två specialpedagoger som tackade nej till att delta uppgav att de saknade tiden på grund av nationella prov. Påminnelser skickades ut till de som inte svarade men fortsatt svar uteblev. Vi sökte på olika skolors hemsidor i närliggande områden och mail skickades ut till de specialpedagoger som fanns på skolornas personalregister. Specialpedagogerna är utspridda på tre olika kommuner. Vi har även använt teman för att analysera vårt material, vårt huvudtema är: kartläggningsprocessen och våra fyra underteman är: kartläggningsmaterial, inkluderande arbete, extra insatser och tidiga insatser.

Resultat: Resultatet visar att resonemangen i de genomförda intervjuerna med specialpedagoger, liknar det som framkommit i tidigare studier kring samma ämne. Det framkommer även att det finns en osäkerhet kring de kartläggningsmaterial som specialpedagoger använder. De flesta intervjuade påpekar vikten av tidiga insatser samt att det framgår i specialpedagogernas svar att de är svårt att identifiera svårigheter hos barn i en tidig ålder. Inkluderande lösningar är ett mål som specialpedagogerna strävar efter men som ibland kan vara svårt att utföra i vardagen. Studien visade även att många upplever vikten av en god dialog mellan skola och hem för att stärka elevers utveckling. Det indikerar utifrån intervjuerna att specialpedagoger utgår från ett kategoriskt perspektiv i kartläggningsprocessen. Detta då de fokuserar mer på eleven och dess svårigheter och eventuellt inte ser kartläggningsprocessen utifrån ett relationellt perspektiv, som i sig utökar fokusområdet till elevens omgivning och miljö enligt (Persson, 1998)