Background: The commitment to compulsory care of individuals with substance use is often initiated within a psychiatric treatment facility. These individuals represent a vulnerable group in society, and the complex of problems consists of mental illness, substance use and social issues. The individuals are prohibited from leaving the psychiatric clinic, but the legislation does not say how nurses should act to prevent them from leaving.

Aim: To describe nurses experiences from compulsory care of individuals with substance use within a psychiatric inpatient care setting.

Method: The study was carried out with a qualitative inductive approach. The data was collected using semi structured interviews, and the interviews was transcribed and analyzed according to qualitative content analysis.

Results: The data collection resulted in two categories, Restrictive factors in LVM care and Nurses strategies in LVM care, with five subcategories. The legislation does not provide nurses with guidance to handle threats and violence that occur. The consequences include other patients isolate themselves and their mental health deteriorates, and the use of coercive measures without legal support. Delayed transport is common, and the compulsory care gets more challenging with time. It is common for nurses to summon the hospitals guards to assist in the compulsory care, for staff and other patients’ safety. Sometimes nurses call the police to master situations within the compulsory care.

Conclusion: The compulsory care of individuals with substance use can be challenging and the legislation is insufficient. Delayed transport is potentially a risk factor for threats and violence, which has a negative consequences for the working environment and the safety of patients.

Bakgrund: Vården av individer omhändertagna enligt LVM påbörjas ofta inom den psykiatriska slutenvården, för akut psykiatrisk vård som abstinensbehandling eller endast i väntan på transport till SiS-hemmet. Individer omhändertagna enligt LVM är en utsatt grupp i samhället med komplex problematik som innefattar missbruk, psykisk ohälsa och sociala problem. Enligt LVM skall patienten förhindras att lämna kliniken, men lagen beskriver inte hur sjuksköterskor får agera för att uppfylla kvarhållningsskyldigheten. 

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter omhändertagna enligt LVM inom psykiatrisk slutenvård.

Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats och datainsamling skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades enligt manifest kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Datainsamlingen resulterade i de två kategorierna: Begränsande faktorer i LVM-vården och Sjuksköterskors strategier vid LVM-vården, med tillhörande fem underkategorier. Det framkom att LVM inte ger sjuksköterskor förutsättningar för att hantera hot- och våldssituationer som uppstår inom LVM-vården. Konsekvenserna blir att medpatienter isolerar sig på rummen vilket försämrar måendet, samt att tvångsåtgärder som fastspänning används utan lagstöd. Lång väntan på transport är vanligt och LVM-vården blir mer utmanande och svårhanterlig ju längre tiden går. Det är vanligt att sjuksköterskor tillkallar sjukhusets väktare för medpatienternas och personalens säkerhet. Ibland tar sjuksköterskor hjälp av polis för att bemästra situationer inom LVM-vården.

Slutsats: LVM-vården kan vara utmanande och lagstiftningen är bristfällig. Lång väntetid på transport utgör potentiellt en riskfaktor för hot- och våldssituationer, vilket får negativa konsekvenser för arbetsmiljön och säkerheten för medpatienter.