Bakgrund: Sen långt tillbaka kan vi se att värderingar kring kön påverkat förskolans uppdrag, där vi kan se hur barn bemöts olika i förhållande till dess kön. Tillsägelser och tillrättavisningar, stöd och förväntningar, uppmuntran och möjligheter, dessa är faktorer som speglar en bild till barnen om vad vi som pedagoger har för tilltro till deras förmåga. I mötena mellan pedagoger och barn finns tydliga förväntningar på respektive kön, som kan hämma barnens utveckling och bidrar till en negativ syn på sig själv, där de lär sig att vissa beteenden lönar sig och att ett visst kön har mer relevans än det andra.

Syfte: Syftet med studien är att synliggöra vilken inverkan genus kan ha på pedagoger, och hur de omedvetet eller medvetet väjer att förhålla sig i relation till genusnormer, både i tal och i handling.

Metod: En kvalitativ studie med intervjuer där det deltagit fyra verksamma pedagoger, där ljudinspelningar använts som dokumentationsverktyg.

Resultat: Studiens resultat visar att pedagogers vilja att ha ett likvärdigt bemötande till de båda könen finns där, de vet att de är så de vill arbete och att det är så de ska arbeta, vi kan dock se att det är lättare sagt än gjort, där hur är den stora frågan. Pedagogerna visar upp en reflekterande sida där de granskar sitt förhållningssätt och sina kollegors utifrån yrkesprofessionen. Vi kan dock se att pedagogernas omedvetna tal och handling säger lika mycket som deras medvetna gör.

Resultatet visar också att pedagogerna gör genus, och hur de förstärker specifikt den maskulina hierarkin, där pojkarna är i fokus och där flickorna blir sekundära.