Bakgrund: Med den teknologiska utvecklingens framfart har heltäckande digitala läromedel gjort entré i svenska klassrum. Denna tillkomna medieprodukt möjliggör nya former av multimodala representationer, interaktioner och individuella anpassningar, samtidigt som den riskerar att reproducera den tryckta lärobokens principer. Den digitala texten förändrar kommunikationen och ställer nya krav på läsarens förmågor. Just de digitala möjligheterna till individuella anpassningar lyfts som särskilt gynnsamma för elever i behov av extra stöd. Utifrån ett kritiskt perspektiv kan man ställa sig frågan vilka normer som speglas i utformandet av de digitala läromedlen, och vilka normer som kan identifieras kring vem som anses vara i behov av anpassning.

Syfte: Studien syftar till att undersöka hur digitala läromedel i NO tillvaratar digitaliseringens möjligheter gällande representation och interaktion för att synliggöra vilka normer gällande kognitiva färdigheter som konstrueras och reproduceras samt bidra med kunskap om normskapande funktioner inom digitala läromedel.

Metod: I denna studie har fyra heltäckande digitala läromedlen i NO för årskurs 4 – 6 undersökts genom både kvantitativ och kvalitativ analysmodell, konstruerad med stöd i tidigare forskning. Modellen består av tre kategorier: Representation & komposition, Interaktion mellan elev och medieprodukt samt Verktyg för individuella anpassningar. Resultatet analyserades sedan utifrån semiotisk teori, kommunikationsteori och kritisk funktionshinderteori.

Resultat: Studien visar att traditionella principer kring den tryckta läroboken i stor utsträckning överförs till de digitala läromedlen gällande representation, komposition och interaktion. Skriven text dominerar och övriga modaliteter utnyttjas i liten utsträckning. Någon universell design av digitala läromedels navigationsfunktioner samt dess verktyg går inte att identifiera.Alla fyra läromedel använder sig övervägande av liknande verktyg inom de undersökta kategorierna, men hur väl utvecklade de är varierar. Detta gäller särskilt verktygen för individuella anpassningar där inget läromedel framstår som det som erbjuder mest utvecklade möjligheter. Tre av fyra läromedel har nivåanpassade lärtexter, där den förinställda nivån benämns som ”grundtext” eller som ”svår”.