Bakgrund: Vistelsen i utemiljön är en stor del av förskolans pedagogiska verksamhet och är ett självklart inslag i den dagliga verksamheten. Flertalet forskare belyser vikten av undervisning i utemiljön för barns kognitiva, motoriska, emotionella och sociala utveckling eftersom utemiljön skapar förutsättningar för barnen att interagera alla sina sinnen och hela sin kropp i ett lärande. I utemiljön väcks en nyfikenhet hos barnen till att utforska och undersöka. Barnen får möjlighet att samspela, ställa och prova hypoteser, lösa problem och konflikter men framförallt reflektera och återhämta sig vilket bidrar till att barnen befäster sina teoretiska kunskaper i praktiska handlingar. Det sociala samspelet, den motoriska, kognitiva och emotionella utvecklingen gynnas av utomhusundervisning särskilt om pedagogen använder utemiljön på ett medvetet sätt och har en medvetenhet om vilket lärande som kan ske och utmanar barnen i meningsfulla sammanhang. Upplevelsen i utemiljön och den egna kroppen lyfts fram som material för att konkretisera, skapa förståelse och knyta an teoretisk kunskap med praktiskt görande vilket befäster lärandet och skapar goda förutsättningar för ett fortsatt lärande senare i livet. Vi vill med detta arbete skapa diskussioner utifrån olika uppfattningar och synliggöra en nyanserad bild av utemiljöns betydelse samt lyfta olika beskrivningar till hur utemiljön kan användas för att utmana barnen. Studien är viktig att bidra till ökad förståelse och nytt tänkande kring utemiljön som lärmiljö, eftersom utevistelsen är en stor del av den dagliga verksamheten på förskolan.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka pedagogernas syn på användningen av utemiljön som en del av den pedagogiska verksamheten.

Metod: Det är en kvalitativ studie där vi använt oss av semistrukturerade intervjuer av sammanlagt tio pedagoger på fem olika förskolor som arbetar på olika avdelningar med barn i olika åldrar.

Resultat: Resultatet visar att pedagoger tillskriver utemiljön stor betydelse för barnens språk motoriska, emotionella och sociala utveckling. Utemiljön används för att skapa variation i förhållande till inomhusmiljön där materialet och platsen tillskrivs en betydelse men även lek, upplevelser och praktiska handlingar för att främja interaktioner, sociala samspel och utforskande. Utifrån det skapar pedagogerna samtalsämnen samt ger barnen möjlighet att tänka och resonera i syfte till att bidra till barnens olika utvecklingsområden, lärande och handlingskompetens.