Institutionsvård är ett underbeforskat område i Europa. Samtidigt är många barn och ungdomar tvångsplacerade på institutioner där personalen har en stor betydelse för deras behandling. Forskning visar på att det behövs forskas mer om hur personals kompetens påverkar ungdomarnas behandling. Utifrån medias uppmärksammade debatt om Statens institutionsstyrelses (SiS) sänkta kompetenskrav och en genomgång av tidigare forskning undersöker denna kvalitativa studie vilken betydelse kompetens i form av främst relevantutbildning, personlig lämplighet och arbetslivserfarenhet har i arbetet med ungdomarna på SiS. För att besvara studiens frågeställningar intervjuades sex personer som var anställda eller hade varit anställda inom SiS. Intervjuerna var semistrukturerade. Dessa bearbetades med utgångspunkt från tidigare forskningoch organisationsteori. I en tematisk analys visar resultaten hur personalen betonar vikten av utbildning i arbetet då relevant utbildning skapar större förståelse för ungdomarnas bakomliggande problem, vilket i sin tur främjar bemötandet. Informanterna anser dessutom att personlig lämplighet, arbetslivserfarenhet och personliga erfarenheter är en viktig aspekt för att främja ungdomarnas behandling. Kombinationen av relevant utbildning, arbetslivserfarenhet och personlig lämplighet anses vara idealet för att nå ett lyckat behandlingsarbete på SiS. Däremot belyser informanterna en komplex verksamhet där SiS som organisation kan sakna mandat och hur personlig lämplighet i vissa fall väger tyngst. Socialarbetare arbetar inom en organisation utifrån ett uppdrag och utgår således utifrån uppdraget för att tillgodose den enskildes behov i arbetet. Slutligen är det väsentligt att förstå det komplexa uppdraget SiS som organisation står inför.