För att möta dagens behov av fler bostäder satsas stora resurser på att effektivisera samhällsbyggandet genom digitalisering. Med denna rapport vill vi tydliggöra problematiken med fastigheters gränser i en framtida digital samhällbyggnadsprocess. Det är en fråga värd att lyfta för att visa de dilemman kommuner ställs inför i strävan mot en digital framtid. Målet med rapporten är att undersöka hur gränser i digitala registerkartan hanteras då kommuner digitaliserar befintliga detaljplaner. Detta för att fånga de tillvägagångsätt som används och därmed dra slutsatser om lämpliga metoder som kan gynna hela samhällsbyggnadsprocessen. Undersökningen har genomförts genom att intervjua tjänstemän på kommuner som driver detta arbete. De beskrev tillvägagångssättet för arbetet och reflekterade kring förväntade positiva effekter samt vilka problem de stött på. En digitaliserad samhällsbyggnadsprocess får också konsekvenser för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. 

En parallell som kan dras till den digitala registerkartan är att den tillkom i ett forcerat arbete under 1990-talet med lägesosäkerhet på gränser. Konsekvenser av detta har uppdagats över tid. Resultatet speglar att lägesnoggrannhet spelar en stor roll beroende på vad materialet ska användas till, då kvaliteten styrs av användningen i ett senare skede. För att undvika liknande situationer med framtida utveckling, som att bygga automatiserade bygglovstjänster, bör gränsers kvalitetssäkras. Det är tydligt att nationella riktlinjer saknas varpå kommunerna fått pröva sig fram utifrån de ekonomiska och organisatoriska förutsättningar som finns inom kommunen. Vad gäller social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet är det tydligt att de två första gagnas av snabbare beslut men det är oklart om och i så fall hur ett ökat bostadsbyggande kan vara förenligt med en ekologisk hållbarhet. 

To meet today's need for more housing large resources are invested in the construction sector through digitalization. With this report we want to clarify the problem of Property boundaries in a future digital community building process. This is a question worth creating awareness of to show the dilemmas municipalities face, in the pursuit of a digital future. The purpose of this report is to investigate how boundaries in the digitala registerkartan are handled as municipalities digitize existing detailed development plans. This is to capture the approaches used and with this draw conclusions about appropriate methods that can benefit the community building process. The survey was carried out by interviewing officials at municipalities that are engaged in this work. They described the approach to their work and reflected on expected positive effects as well as the problems they encountered. A digitized community building process also has consequences for social, economic, and ecological sustainability.

A parallel that can be drawn to the digitala registerkartan is that it was created in a forced work in the 1990s with situational uncertainty on boundaries. Consequences of this have been revealed over time. The result reflects that accuracy of the boundaries plays a major role depending on what the material is to be used for, as the quality is controlled by its use at a later stage. To avoid similar situations with future developments, such as building automated building permit management, the quality of boundaries should be reliable. The study shows that national guidelines are lacking, after which municipalities have had to test themselves based on the economic and organizational terms that are available in municipality. As far as the social, economic, and ecological sustainability is concerned, the first two draw benefit from faster decisions, but it is unclear whether increased housing can be compatible with ecological sustainability.