Background: Blood borne pathogens are defined as an infection that are transmitted through blood, blood-mixed body fluids or blood products. Worldwide millions of people are living with blood borne pathogens and in Sweden around 3 000 people get the diagnosis every year. Living with a blood borne infection is often connected to stigmatization and discrimination from the society and can also be reflected among the healthcare personnel.

Aim: The purpose of this study was to illustrate how patients living with a blood borne infection perceive the treatment when they encounter the healthcare.

Method: A literature review was made to contribute to evidence-based nursing. Nine scientific articles were selected, of which eight were qualitative and one a mixed study, to the result.

Results: The result ended in three main themes; “Experiences of stigmatization from healthcare personnel”, “Positive nursing from the healthcare personnel” and “The need of knowledge regarding blood borne pathogens”. A lot of the patients living with a blood borne pathogen were experiencing stigmatization and discrimination from the healthcare personnel. The patients also perceived positive interactions with the personnel who possessed more knowledge about blood borne pathogens.

Conclusion: A lot of the patients experienced negative interactions with the healthcare personnel’s treatment. Healthcare personnel need more knowledge about blood borne pathogens, transmission and stigmatization. By educating the healthcare workers stigmatization and discrimination can decline within the healthcare and make the care the patient receive better.

Syftet med studien var att belysa erfarenheter hos patienter med blodsmitta när de kom i kontakt med vårdpersonal. Resultatet av examensarbetet visade att patienter med blodsmitta många gånger blev stigmatiserade och diskriminerade av vårdpersonal som de kom i kontakt med. Patienter med blodsmitta berättade att vårdpersonalen många gånger använde sig av överdrivna försiktighetsåtgärder i situationer som inte krävde något skydd, patienter blev frågade irrelevanta och nedvärderade frågor om hur de ådragit sig blodsmittan eller antaganden om deras sexuella läggning. Vidare framkom situationer där tystnadsplikten bröts av vårdpersonal genom att de prata om blodsmitta framför andra patienter eller anhöriga och journaler märktes med märken som varnade för smitta. Patienter med blodsmitta upplevde en ilska och skuldbeläggande från vårdpersonalen och en känsla av att patienterna fick skylla sig själva som drabbats av blodsmitta genom sitt oansvariga beteende och vårdslöshet. Många patienter uppgav att de inte ville söka vård med rädsla för att bli illa bemötta. Studien beskriver även den positiva omvårdnad patienter med blodsmitta upplevt. Ett ämne som utmärkte sig var att vårdpersonal som hade mer kunskap om blodsmitta också stigmatiserade och diskriminerade patienterna mindre. När vårdpersonalen hade god kunskap om blodsmitta fick patienterna ett större förtroende för vården och hade större benägenhet att fortsätta med behandlingen för sin blodsmitta eller söka vård vid behov. Slutsatser kan dras till att ju mer kunskap om blodsmitta vårdpersonalen besitter desto mindre stigmatisering och nedvärderande bemötande drabbar patienterna. Genom att arbeta utefter ett personcentrerat synsätt och genom att se patienten som en person och inte som en sjukdom kan patienter med blodsmitta få en bättre omvårdnad och bemötande. Både inom vården och i samhället i stort finns idag normativa föreställningar om vilken sorts person som drabbas av blodsmitta. Den bilden stämmer inte, vem som helst, oavsett kön, sexuell läggning, ras eller födelseland kan drabbas av blodsmitta. Examensarbetet visar på att vårdpersonal behöver få mer utbildning och kunskap i normmedvetenhet och stigmatisering.

I studiens resultat framkom efter analyser av totalt nio artiklar baserade på kvalitativ forskning. Därefter analyserades artiklarna efter Fribergs (2017) femstegsmodell. Tolkningen av artiklarna resulterade därefter till tre teman och sju underteman.