Bakgrund: Flera studier beskriver ensamkommande barn som en särskilt utsatt grupp då många varit med om traumatiserade upplevelser före, under och efter migrationen och kan därför redan vid ankomst till det nya landet vara i behov av rätt stödåtgärder. 

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa ensamkommande barns och ungas egna perspektiv på vad som inverkar på deras psykiska hälsa. ”Den nya barndomssociologin” ligger som grund för studiens ansats med fokus på att barnens egna röster blir hörda. Ravensteins migrationsteorier samt transnationalism används för att förklara vad som driver ensamkommande barn på flykt. Syntesen av resultaten presenteras utifrån Bronfenbrenners socioekologiska teori. 

Metod: Metoden är en systematisk litteraturstudie. En kvalitativ innehållsanalys har använts för analysering av resultaten.

Resultat: Resultaten pekar på att ensamkommande barn upplever att de påverkas av sociologiska faktorer på individuell (mikro), social (meso), institutionell (exo) och strukturell (makro) nivå. Resultaten visar också att ensamkommande barns och ungas psykiska hälsa är avhängigt av dubbla socioekologiska system, både ursprungs-och ankomstlandets. Barnens transnationella relationer medför att denna dubbla inverkan fortgår och kan bli en mer eller mindre varaktig del av vardagslivet. 

Slutsats: Några slutsatser som kan dras av de ingående forskningsstudierna är att; 1. En traditionell västerländsk approach är inte nödvändigtvis rätt för traumabehandling av ensamkommande barn. 2. Barnen måste få möjlighet och förutsättningar att bygga långvariga familjeliknande relationer med personer i ankomstlandet. Placering i mindre boenden som familjehem ökar möjligheten för dem att etablera sådana relationer. 3. Ett vänligt och respektfullt bemötande av myndighetspersoner är avgörande för deras välmående och trygghet. 4. En långdragen migrations-och asylprocess motverkar god psykisk hälsa. Trots detta har flera åtstramningar gjorts i EU:s asylpolitik i syfte att begränsa ensamkommande barns möjligheter att få uppehållstillstånd. 5. Den kategorisering och stigmatisering som ensamkommande barn vittnar om kan leda till en känsla av utanförskap. 6. Strukturell och kulturell homogenisering riskerar att påverka deras agentskap och förmåga att genomföra positiva förändringar eller uppnå sin fulla potential. 

Background: Several studies describe unaccompanied migrant children as a particularly vulnerable group as many experience trauma before, during, and after migration. Therefore, these children need appropriate support systems upon arrival in the new country. 

Aim: The aim of this literature study is to compile unaccompanied migrant children's own perspectives on what adversely affected their mental health. "The New Sociology of Childhood" is the basis for the study's approach with a focus on the children's own voices being heard. Ravenstein's migration theories and transnationalism are used to explain what drives unaccompanied migrant children to flee their homeland. The analysis of the results is presented based on Bronfenbrenner's socio-ecological theory.

Method: The method is a systematic literature study. A qualitative content analysis has been used to analyze the results. 

Results: The results indicate that unaccompanied migrant children feel affected by sociological factors from an individual (micro), social (meso), institutional (exo), and structural (macro) level. The results show that mental health of unaccompanied migrant children is dependent on dual socio-ecological systems, both from their country of origin and country of arrival. The children's transnational ties have a double impact which can become a lasting part of their daily lives. 

Conclusion: Some conclusions that can be drawn from the in-depth research studies are that; 1. A traditional Western approach is not necessarily appropriate for the trauma treatment of unaccompanied migrant children. 2. The children must be given the opportunity and conditions to build long-term family-like relationships with people in their country of arrival. 3. Placement in smaller living units such as foster care homes increases the opportunity for them to establish such relationships. 4. A friendly and respectful approach from government officials is crucial for their well-being and sense of security. 5. A lengthy migration and asylum process adversely affects mental health. Despite this, several austerity measures have been taken in the EU's asylum policy to limit unaccompanied migrant children's opportunities to obtain a residence permit. 5. The categorization and stigma that unaccompanied migrant children face can lead to a marked sense of exclusion. 6. Structural and cultural homogenization risks affecting their agency and ability to make positive changes or reach their full potential.