Förmågan till sociala samspel är en viktig del för barns utveckling och för att kunna utvecklas till en bra världsmedborgare. Fokus i denna studie är därför att undersöka hur pedagoger arbetar för att utveckla barns sociala sampel, mer specifikt är det pedagogens inverkan på barns sociala samspel i utomhusmiljön som är i fokus. De forskningsfrågor som vi söker svar på i denna studie är: På vilka sätt kan pedagogen agera främjande i barns sociala samspel? Och På vilka sätt kan pedagogen agera hindrande/hämmande i barns sociala samspel? Den metod vi har använt för datainsamling är icke-deltagande observationer och videografi. Valet av metod beror på att vi ville ta del av såväl spontana som planerade aktiviteter i utomhusmiljön. Videografi blev en viktig del i analysarbetet för att inte missa betydelsefulla detaljer. Observationerna i studien analyserades utifrån Shier-modellen (2001, s. 107–117) som har sitt fokus i hur pedagoger med sitt arbetssätt kan främja barns delaktighet och inflytande utifrån fem olika nivåer. Studiens resultat visar att pedagogen har en betydande roll för barns sociala samspel i utomhusmiljön. En aktiv och närvarande pedagog kan vara främjande för barnet, men också hämmande. Mönster som upptäcktes i studien var att en närvarande pedagog kan vara en stöttning för barn i leken och ge möjlighet till fysisk och kommunikativ hjälp mellan barnen. Stora barngrupper i relation till få pedagoger med många arbetssysslor resulterade i att pedagogerna i vissa fall inte kunde vara närvarande i barnens sociala samspel. Bristen på en närvarande pedagog kunde leda till att samspel och lekar upphörde, vilket i sin tur hade en hämmande inverkan på barns sociala samspel. Betydelsen av en närvarande pedagog var stor. En närvarande pedagog kan dock även hämma barnen genom att agera utifrån sin syn på situationen, till exempel sätta regler, styra eller exkludera ett barn från leken. Pedagogens syn på en aktivitet eller lek hade en inverkan på hur pedagogen valde att dela in barngruppen. Grupperna delades antingen in utifrån ett organisatoriskt perspektiv eller relationellt perspektiv, beroende på aktivitetens syfte. Andra mönster som uppmärksammades var hur distraktioner, regler, rutiner och säkerhet påverkade pedagogens arbetssätt och barnens sociala samspel. Detta synliggjordes genom att pedagogen hade fokus på annat än barnet och därför inte gav barnet möjlighet till den stöttning och hjälp som hen eventuellt behövde. Regler, rutiner och säkerhet var tre faktorer som ofta bidrog till att barnens lek upphörde, vilket i sin tur kunde ha en negativ påverkan på barnets sociala delaktighet.